The human stain
Regi: Robert Benton
Manus: Nicholas Meyer efter Philip Roths roman
I rollerna: Anthony Hopkins, Nicole Kidman, Ed Harris, Gary Sinise, Jacinda Barrett, Harry Lennix
Land: USA
Speltid: 1 tim 46 min
Censur: från 11 år
Filmstaden i Linköping
Bentons litterära känselspröt är välutvecklade. Han har vid flera tillfällen jobbat med en utmärkt författare som Richard Russo -- barndomsskildringen "Sams grabb" ("The risk pool") kan rekommenderas till alla som gillar, typ, John Irving -- och nu har han gjort film av Philip Roths "Skamfläcken", den avslutande delen i Roths trilogi om efterkrigstidens USA. Till sin hjälp har Benton storheter som Anthony Hopkins och Nicole Kidman, medan Philip Roths alter ego, författaren Nathan Zuckerman, spelas av Gary Sinise.
Omsorgsfullt dolda lögner, kantstötta människor, fördomar och en längtan efter frihet som vänds i sin totala motsats är några av byggklossarna i den omsorgsfullt ihopsnickrade historien. Tempot är långsamt, skogen snötung och himlen oftast blygrå när Benton berättar den.
Våldet följer rollfigurerna som en skugga, men utan att någonsin kliva fram. Det mesta som sker, sker verbalt. Inte ens i filmens mest dramatiska scen blir det särskilt spännande eller gripande. I stället pyser dramatiken ur "The human stain" som luften ur en gammal läderkula, så där lite lojt.
Visst har Coleman Silk (Hopkins) det jobbigt, och visst har Faunia Farley (Kidman) haft ett helvete, men jag kan inte påstå att Robert Benton lyckas få mig engagerad. Kärlekshistorien mellan Silk och Farley är också ljummen, deras relation varken kokar eller sprakar. Någon hetta når i alla fall inte min biofåtölj.
Ed Harris roll som trasig och obehaglig Vietnamveteran är inte särskilt stor, trots det gör den mest intryck. Harris närvaro får det mesta i "The human stain" att hamna i skymundan.