Om festivalen var glädje, kärlek och musik (samt regn) är campingen en sorglig syn nu när alla besökare har åkt hem. Efter sig har de lämnat tusentals tält, ännu flera tomma ölburkar och drivor av sopor. Det moderna slit-och-släng-samhället i all sin tveksamma prakt.
– Det ser ut som om en neutronbomb har smällt. Allt finns kvar. Men inga människor.
Micke Lindqvist, miljö- och städansvarig, ser sig om i misären från sin plats bakom ratten i golfbilen. Den omfattande städningsoperationen har bara börjat och han inser att han och kollegorna har ett jättejobb framför sig. De har två veckor på sig.
– Den 15 juli ska området återlämnas till Norrköpings kommun, säger han. Då ska allt vara klart och hela platsen besiktigad och godkänd. Det kommer vi att klara. Det måste vi.
Det är dock svårt att tro det när man ser det. Det finns soptippar som är snyggare och mer välordnade. Framför allt häpnar man över mängden av till synes fullt fungerande tält som bara lämnats när campingen stängde i söndags kväll. Tusen och åter tusen tältdukar fladdrar i vinden som drar över fälten.
– Jag har varit i kontakt med flera hjälporganisationer och erbjudit dem tälten, säger Micke Lindqvist. Men ingen är intresserad. De tycker att det är för jobbigt att ta hand om dem. Därför slänger vi allt istället. Det bästa vore förstås om alla tog med sig hem det de har släpat hit också. Det är sorgligt att se att så mycket bra saker bara övergivits.
Istället får tälten sluta som överdimensionerade soppåsar. Soporna stoppas in i tälten och det hela blir sedan lättare att lasta och slänga. Ett hundratal personer går med krattor på fältet och röjer festivalrester.
– Framför allt somalier och sudaneser, säger Micke Lindqvist. De har bra kontaktnät och är företagsamma när det finns jobb. Men vi får inte bli för många. Arbetet måste organiseras på rätt sätt. Vi började med att röja upp utmed stängslen. Då fick vi också bättre överblick. Det är många som försöker ta sig in på området den vägen för att ta för sig bland de efterlämnade sakerna. Dem kör vi bort.
Om Kayne West var Bråvallas eleganta front, är det här dess skräpiga baksida.