– Några sekunder till så hade han dött. När vi förstod att han skulle klara sig återstod frågan om han skulle bli normal, han hade hade ju varit medvetslös och var alldels blå i ansiktet när han hittades, säger Andreas Karnevald, pappa till James.
En del av det fasanfulla skräckdygnet är fortfarande totalt svart för Andreas Karnevald och hans sambo, som är mamma till James. Och nu när en ny dag har börjat gry försöker de förstå vad som hänt deras älskade son efter att de lämnat honom på förskolan Solstenen i Rambodal på onsdagen. Precis som de brukar.
Andreas berättar:
– Min sambo ringde till mig och skrek att jag skulle komma och hämta henne. Då trodde jag att James hade trillat ner från något på dagis, han är nämligen väldigt livlig. Men så var det alltså inte. Han hade försvunnit från gruppen när de skulle gå i väg och äta frukt. När personalen hittade honom hade han ett snöre från någon typ att rullgardin om halsen. Han var blå i ansiktet och medvetslös. Personalen hade gjort hjärt- och lungräddning medan ambulans tillkallades.
Han fortsätter:
– Vi åkte direkt till akuten dit ambulansens redan tagit honom. Efter en stund blev vi inkallade och då stod massor av läkare runt honom. Han krampade, händerna och fötterna var alldeles krokiga. I ett skede ville läkarna frysa ner hans hjärna, för att minska risken för hjärnskador, men de valde att avvakta och söva ner honom.
Första gången James vakande upp gick det inte att få någon kontakt med honom. Han tittade rakt upp i taket. Andreas beskriver den känslan som den värsta han varit med om.
– Så vaknade han till igen och sade: Bamse! Då förstod vi att han var med, säger Andreas.
Ett drygt dygn efteråt är familjen fortfarande kvar på sjukhuset och börjar kunna andas ut. James sitter i sin säng och kollar på paddan. Om än lite medtagen.
– Det känns fantastiskt, vi är inne i ett lyckorus, säger Andreas.
Samtidigt kommer funderingarna kring hur det som hände kunde hända. Men Andreas är noga med att inte klandra förskolepersonalen. Han frågar sig mer hur det är möjligt att det kan hänga snören i en förskola.
– Det kanske är så att man måste se över hur det ser ut med säkerheten på förskolorna. Eller är det så att den här typen av brister inte åtgärdas förrän det händer något? frågar han sig.