Biodling är kanske inget man förknippar med vintertid men även ett bisamhälle lever på vintern. Om än på sparlåga.
– På vintern gör man ingenting med sina bin. Matar dem med socker gör man oftast bara under september, säger Nicklas Jansson i Motala Biodlareförening.
Han och biodlarkollegan Jessica Prütz Sköld visar runt uppe på Bondebacka bland bikuporna i vilka innevånarna har en låg aktivitet så här års. Bina håller bara värmen uppe under vintern. De samlas i en stor klump och flyttar sedan runt så inga blir nedkylda och så håller man drottningen varm i mitten. Arbetsbina lever således efter vintern till skillnad mot getingar där de nya drottningarna får börja om med sin population för varje säsong.
I föreningen är aktiviteten desto större och mycket är på gång under 2017. Man firar 100 år som förening och så har man fått 25 procent fler medlemmar på två år. Vidare arrangerar man en tävling om Motalas bästa honung och så startar en nybörjarkurs den 16 februari.
Kursen börjar med teori på Folkuniversitetet på Sjögatan och ledare är Åke Johansson. Tio sammankomster är kursen på och sedan följer praktiska övningar uppe på Bondebacka.
– Föreningen har funnits i minst 25 år uppe på Bondebacka, förmodligen längre än så, säger Nicklas. Det är ett väldigt gynnsamt läge här i och med omgivande villaträdgårdar med blommor och fruktträd.
Varför har biodling blivit trendigt?
– Det är flera faktorer, säger Nicklas Jansson. Allt intresse som varit i media om honungens nyttighet och att vi är så beroende av bin för våra lantbruk, skördar, blommor, frukter, trädgårdar. Så har det också blivit inne med honung och ekologisk produktion. Det är ju en ren och naturlig produkt. All matlagning där man använder honung till exempel.
Nicklas kom i 11-årsåldern i kontakt med biodling genom sin farfar som hade bikupor i Medevi.
– Jag tog över hans kupor där uppe och gick sedan med i Motala Biodlareförening när jag var 16 år. Jag var länge yngst i föreningen och de övriga var ju bara gamla gubbar i hatt. Jag har förresten fortfarande kvar mina kupor uppe i Medevi.
Medlemsantalet i föreningen har ökat på senare år. Enligt Nicklas beror det på att fler nyblivna pensionärer har gått med och folk vars barn flyttat hemifrån. Helt enkelt när man fått mer extratid.
– Jag frågade på en nybörjarkurs jag höll i, varför folk blivit intresserade. Svaret var, förutom extratiden då, att man hade minnen av bin från sin barndom. Minnen som legat och grott och så kommer ett tillfälle i livet när man får tid över.
De nyblivna medlemmarna, varav flera är kvinnor, har också förändrat föreningen. Man är i högre grad mer med och hjälper till, det är mer aktivitet i förningen helt enkelt.
– Det är mer fart nu, alla är sugna på att hjälpa till.
Man kan även börja som ung, som Nicklas gjorde och Jessica Prütz Sköld berättar om sin son William:
– Han gick med i föreningen när han var 12 år. Han tyckte mer om honungen medans jag tyckte mer om att arbeta med bina. Sedan hade han två egna kupor och med honungen från dessa finansierade han sitt körkort när han fyllde 18 år.
Är det dyrt att börja med biodling?
– Köper man nytt så kostar det ungefär 10 000 kronor. Men med begagnat kommer man undan med ett par tusenlappar, säger Nicklas. Vilket man snabbt kan tjäna in. Ur en kupa kan man få ut cirka 50 kilo honung vilket betingar ett värde av ungefär 100 kronor kilot vid försäljning.
Är det svårt att ägna sig åt biodling?
– Nej, oftast rättar bina själva till det om man gjort något fel, säger Jessica.
Nicklas Jansson avslutar med konstaterandet:
– Vi är nog Motalas nyttigaste förening. Med tanke på vilken nytta bina gör genom sin pollinering för alla trädgårdars blommor och fruktträd.
