När Camilla var liten trodde hon att hon fyllde år först av alla på året.
– Jag fyller ju den första och då är det alltid sommar. Det hängde på något sätt ihop, säger hon när vi möts en ovanligt varm eftermiddag. Vi blir stående framför en glasskylt som erbjuder drygt 30 olika smaker. Då är det inte konstigt om man velar. Men inte Camilla.
– Jag tycker om all glass, säger hon och beställer en strut med en kula jordgubbe och en kula mangosorbet. Ett "säkert kort" och en utmanare. Det är lite så hon är, en kombination av kontroll och spontanitet.
Camillas snart 50-åriga liv har innehållit många utmaningar och familjebilden, säger hon själv, är lite brokig. Hade hon inte fötts på 1960-talet hade sannolikt moderns kärlek till bildläraren och konstnären Stig-Olof ha kunnat hamna på löpsedeln då hon vid endast 16-års ålder födde dottern. Men på den tiden, säger Camilla, väckte inte en sådan relation så starka reaktioner, även om han dessutom redan hade en familj.
Året därpå föddes hennes lillebror, men när Camilla var runt fyra år separerade föräldrarna. Så småningom träffade mamman en ny man och familjen flyttade från Ljungby till Helsingborg där Camillas lillasyster föddes.
När Camilla var runt 20 valde hon att återvända till Ljungby. Gymnasiet, säger hon, sökte hon aldrig till efter grundskolan.
– Jag var skoltrött och rastlös. Samtidigt var jag väldigt stark i mig själv, men det blev nästan destruktivt då jag hade självförtroende så att det räckte och blev över.
Istället jobbade hon, bland annat i en handelsträdgård där hon fick sortera och binda rosor.
I Ljungby fick hon arbete på en industri. Det var också i den småländska staden hon träffade Motalakillen Jörgen hos gemensamma bekanta. Om första mötet säger hon:
– Han var gullig och snäll.
Men var det första intrycket, att han därborta är "gullig och snäll"?
– Nej du har rätt. Han var snygg. Han hade ljusa slingor i håret, som man hade på den tiden, säger Camilla och skrattar.
Så småningom flyttade paret till Motala och inom loppet av tre år fick de två söner. Tiden som mamma fick Camilla att mogna och hon blev sugen på att börja läsa in gymnasiet på Komvux, samtidigt hade hon fått arbete på Luxor.
– Man växer som människa när man får ta ansvar.
Men efter ett års arbete blev hon uppsagd på grund av arbetsbrist och tog då tillfället i akt att börja plugga. Tre år senare sökte hon sommarjobb på Autoliv och blev fastanställd. Det var också då intresset för samhällsfrågor kunde blomma ut, i och med att hon blev förtroendevald. Envisheten och engagemanget blev en drivkraft och så småningom blev Camilla klubbordförande och fick gå både fack- och ledarskapsutbildningar. Som ersättare i kommunstyrelsen började hennes politiska bana 1998.
I dag sitter en erfaren politiker framför mig, som lärt sig att kontrollera och styra både sin ansiktsmimik och reaktioner när situationen kräver det.
– Det tillhör spelets regler, jag kan inte säga vad jag vill i min position.
Men hur får då den envisa och otåliga Camilla utlopp för sina känslor om någon eller något retar upp henne?
– Det är en bra ventil att springa. Men jag har blivit bättre på att lyssna och fundera, "varför tyckte de inte som jag", säger hon och skrattar.
Camilla tror att hennes uppväxt och bakgrund är till fördel i ett arbete där hon måste hantera så många varierande typer av frågor och där hon möter människor från olika grupper i samhället.
– Jag vet av egen erfarenhet att människor måste få en andra chans. Vi behöver ett samhälle som skapar förutsättningar för människor att få ett värdigt liv.
Men det är inte alltid lätt att vara en offentlig person och Camilla går inte så ofta ut på restaurang i Motala som hon skulle önska. Hon försöker alltid att svara vänligt även om hon blir störd privat av människor som kommer fram och vill prata. Det har till och med hänt att folk varit så påstridiga att vänner i hennes sällskap, eller restaurangpersonal, fått gå emellan och avbryta samtalet.
Som representant för kommunen tänker hon även på hur hon ser ut när hon lämnar hemmet. I mysbyxor skulle hon inte åka och handla mjölk. Hon skulle heller inte sola topless i Varamon. Camilla brister ut i ett skratt och tillägger att Pariserviken i så fall är ett bättre alternativ. Humorn ligger nära till hands. Men också allvaret.
– Det finns alltid någon som vill använda något mot en och jag har både min familj, politiken och kommunen att ta hänsyn till.
Den privata Camilla tycker också om att återhämta sig från arbetet genom att bara få vara ifred och reflektera över olika händelser, träna eller läsa. På lördagarna sover hon helst tills hon vaknar av sig själv. Sedan äter hon gärna en långfrukost tillsammans med maken.
Att fylla 50 tycker hon känns bra. Barnen har blivit vuxna och har lyckats bra i livet, hittills. Engagemanget i deras skolgång, säger Camilla har varit starkt.
– Det har varit jätteviktigt med skolan och vi har stöttat barnen i deras val men inte valt åt dem. Jag känner mig otroligt stolt. De har blivit bra människor och de tror på sig själva.
Precis som mamma.