Lars-Åke Pettersson i Västra Harg har gjort sitt val efter moget övervägande och en hel del efterforskning om vad marknaden erbjuder. I hans fall var planerna på en ny avloppsanläggning inte ett resultat av kommunal inspektion. Han byggde förra året ett nytt hus intill gården, den senare lämnade han över till dottern med familj.
– Vi tittade på att bygga markbädd, men då skulle det ha blivit två anläggningar, en för det gamla huset och en för det nya. Det är lerjord här och då hade man efter tio år kanske behövt gräva om dem och tillföra nya massor, menar han.
Så Lars-Åke Pettersson satte sig vid datorn och letade efter alternativa lösningar där de två hushållen kunde samsas om en gemensam anläggning. Minireningsverk avfärdade han snart eftersom han menar att det kräver mycket skötsel med tillförsel av kemikalier och täta slamtömningar.
– Då dök det upp det här som vi fastnade för, säger han.
I åkerkanten mellan gården och det nya huset på sin bergknalle sticker det upp en rund öppen brunn. Där har vattenväxter planterats i bioceller, medan vattnet syresätts av en luftpump. Mellan den och en annan brunn, där avloppet bryts ner bakteriellt i en syrefri miljö pumpas vattnet. Så småningom leds det renade vattnet över till en tredje station som är en så kallad fosforfälla. Den är avsedd för områden med hög skyddsnivå. I miljöer med normal skyddsnivå ska det räcka med den fosforrening som vattenväxter sköter på biologisk väg.
Lars-Åke ställer sig lite frågande till att kommunen klassat marken som hög skyddsnivå. Hans anläggning är den första i kommunen och han tycker att myndighetens försiktighet varit överdriven.
– Det är jordbruksmark runt ikring och inga vattendrag. Den fosfor som tillförs av våra två hushåll är försumbar i det stora, menar han.
Camilla Fogenstad Sigefjord, miljö- och hälsoskyddsinspektör i Mjölby, menar att det är många faktorer som påverkar, och bedömningen sker i varje enskilt fall.
Det är funktionskraven som styr och det handlar framför allt om att hålla nere den totala nivån av fosfor- och kväveutsläpp.
Hon menar att kommunen måste vara öppen för nya lösningar och håller med om att det kan vara svårt för den enskilde fastighetsägaren att skaffa sig objektiv information om vad som är bäst att satsa på. Kommunen kan inte ta på sig rollen att rekommendera det ena eller det andra, menar hon.
– Vi får inte gynna någon enskild leverantör eller entreprenör. Det ligger på fastighetsägaren att ansöka och visa att föreslagen avloppsanläggning klarar funktionskraven, säger Camilla Fogenstad Sigefjord och medger att det är ett svårt beslut.
Lars-Åke Pettersson tycker att kommunens personal skulle kunna vara mer hjälpsam med rådgivning om vad kommunen godkänner och inte godkänner.
I dag hänvisar Mjölby kommun till hemsidan avloppsguiden.se med oberoende jämförelser och med tips om olika leverantörer. Men flera av produktjämförelserna där har några år på nacken och den tekniska utvecklingen på området går snabbt.
– Jag tror att fler skulle bli sugna på att satsa på biologisk rening om de kände till det, säger Lars-Åke Pettersson.