Man får försöka tänka sig hur det såg ut, luktade och hur det lät i Saluhallen i dess glans dagar. I ett bås hade charkuteristen Sven Fransén sin avdelning. I en uthuslänga rökte han korvar och sidfläsk som hängde i rader. Ostdisk fanns också liksom blomsterhandel. Bönderna som kommit in till staden för att lämna spannmål i kvarnen inne på gården satt säkert och tog en kopp kaffe i Olssons café och skröt om sin skörd.
Stadens husfruar och hembiträden med korg på armen kom in genom entrén från dåvarande Skänningegatan, som nu heter Kanikegatan. En trappa ledde upp till hallen, den delade sig i två en bit upp. Trappan ska sparas och blir uppgång till de två etagevåningarna mot gatan.
Taket med lanterniner som släppte in ljus ovanifrån byttes ut på 80-talet. På väggarna sitter än i dag kaklet kvar här och var.
Men det mesta kommer att förändras i hallen. Väldiga stålbalkar sågas bort och ersätts med nya på andra nivåer. Stora valvbågade fönster muras igen och nya sågas upp i de tjocka tegelväggarna. Det ska bli lägenheter i fyra våningar i ena änden och tre i den andra. 14 lägenheter mellan ett och tre rum och kök.
Bengt Liljedahl heter byggledaren. Han och Ebba Kellander, som är Kanikegårdens ägare, tar oss med på en rundvandring i det osannolika bygget. Många överraskningar har mött byggarna och man har fått hitta udda lösningar. Under golvet i källaren hade marken satt sig på några ställen, och golvet bågnade. På andra ställen vilar huset på urberget som har påverkat byggnadssättet. Huset är inte helt rektangulärt, det skiljer en knapp meter i bredd.
Det blir en hel del speciallösningar i när man bygger i ett sådant hus.
– Det hör till charmen, menar Ebba. Det är som tur är modernt nu med öppen planlösning och det underlättar när ytorna är lite annorlunda.
Den märkligaste lägenheten ligger i hörnet vid Kanikegatan i understa våningen. Det är en tvåa som har ett välvt skyltfönster i sovrummet – och en toalett-ö.
Köksö har man hört talas om, men toalett-ö?
– Det var inte tänkt så från början. Men vi kände att det inte fungerade annars. Badrummet ligger nu mitt i lägenheten, mellan köket och vardagsrummet, berättar Bengt Liljedahl.
– Och det blir inte någon insyn genom skyltfönstret, för vi höjer bröstningen, tillägger han.
Byggnaden är q-märkt vilket innebär att det finns bestämmelser i detaljplanen om att den inte får rivas eller förändras alltför mycket. Men att helt behålla exteriören hade inte gått. De stora valvbågade fönstren satt på fel höjd för den nya våningsindelningen. De har delvis murats igen och ska ersättas med nya mot parkeringen och mot gården.
Kommunens byggnadsnämnd och byggnadsantikvarier på Östergötlands museum har varit inblandade i arbetet med projekteringen. Arkitekt är Börje Mathiasson.
– Vi behåller så mycket som möjligt av husets ursprungliga karaktär. Mot gatan kommer de gamla fönstren att vara kvar, säger Ebba Kellander.
Nästa höst hoppas hon att det ska vara dags för inflyttning.
Granne med saluhallen håller ett annat kulturhus på att bli moderna lägenheter. Det är byggföretaget Figges bygg som med varlig hand renoverar Nygårdens mangårdsbyggnad, ännu en – liksom Kanikegården – av Mjölbys gamla kvarngårdar. Det huset är troligen byggt 1826. Där var det förr bland annat klädaffär. I motsats till Kanikegårdens kvarn finns Nygårds kvarn inte kvar. Den revs för kraftverksbygget 1927.
