Hemma i Sverige har vi haft den varmaste sommaren pÄ lÀnge. DÄ passade de Àventyrliga systrarna Johanna och Caroline Davidsson pÄ att Äka till ett istÀckt Grönland. I 36 dagar fÀrdades de över snö med varsin packning pÄ 120 kilo. I en temperatur som vÀxlade mellan minus 25 grader till nÄgra plusgrader. Med risk för att ramla ner i glaciÀrsprickor eller möta isbjörnar.
Hur fick ni idén till att korsa Grönland?
â Jag var pĂ„ en förelĂ€sning dĂ€r en man berĂ€ttade hur de hade skidat över Grönland. DĂ„ tĂ€nkte jag, nĂ„got sĂ„dant borde Carro och jag göra tillsammans, sĂ€ger Johanna.
Jag trÀffar Caroline hemma i den före detta drÀngstugan intill systrarnas förÀldrahem i Normlösa. Johanna pratar vi med via datorn och skype. Hon bor numer i Tromsö, Norge.
â De flesta som tidigare korsat Grönland har gjort det frĂ„n vĂ€ster till öster. Vi ville i stĂ€llet fĂ€rdas frĂ„n söder till norr, som Ă€r en lĂ€ngre strĂ€cka och roligare, sĂ€ger Johanna.
StrĂ€ckan frĂ„n öster till vĂ€ster Ă€r cirka 60 mil. Medan den strĂ€ckan âSystrar i BlĂ„svĂ€derâ korsade Ă€r pĂ„ ungefĂ€r 230 mil. âSystrar i BlĂ„svĂ€derâ heter deras gemensamma blogg dĂ€r man kan lĂ€sa om deras Ă€ventyr.
NÀr började ni planera för resan?
â 2012. Vi hade tĂ€nkt resa över Grönland 2013 men dĂ„ skadade Johanna knĂ€t nĂ€r vi var ute och kiteade. Men det var rĂ€tt bra, dĂ„ hann vi planera och finansiera resan bĂ€ttre, sĂ€ger Caroline.
Snökite eller kiteskiing var ett av de sÀtten de tog sig fram pÄ isen. StÄende pÄ skidorna, drivs man framÄt av vinden med hjÀlp av en drake. Draken har linor som Àr fÀsta i en sele och man styr kiten med hjÀlp av linorna som Àr fÀsta i en sÄ kallad bar.
Att planera en expedition tar lÄng tid och krÀver kunskap. BÄde Caroline och Johanna har tidigare erfarenhet av att vara ute pÄ lÀngre resor i naturen. Det hÀr var första gÄngen de reste pÄ lÄngresa tillsammans.
De lÀmnade Sverige och reste till Grönland i slutet av april. Tanken var att skida ivÀg den 1 maj men lokalbefolkningen i Narsaq pÄ Grönland avrÄdde dem pÄ grund av att det var för dÄligt vÀder.
NÄgra dagar senare började deras gemensamma Àventyr. PÄ skidor och med full utrustning gav de sig ivÀg upp över glaciÀrisen mot inlandsisen. För att ta sig upp lÀngs glaciÀren anvÀnde de sig av stighudar som ger fÀste under skidorna.
â Vi var som mest uppe pĂ„ 2700 meter. Den fjĂ€rde dagen kunde vi sĂ€tta upp skidsegel för första gĂ„ngen, berĂ€ttar Caroline.
PÄ vÀgen upp fanns det risk för att stöta pÄ glaciÀrsprickor.
â Det var en av de risker vi var tvungna att förbereda oss för, sĂ€ger Caroline.
Hur förbereder man sig för att trilla ner i en glaciÀrspricka?
â Vi trĂ€nade innan pĂ„ att rĂ€dda varandra. Hur man firar upp nĂ„gon med hjĂ€lp av ankare bland annat. Vi sĂ„g ocksĂ„ till att inte ta nĂ„gra risker. Vi skidade inte om det var dĂ„lig sikt exempelvis, berĂ€ttar Johanna.
â NĂ€r vi gick upp och ner frĂ„n inlandsisen var vi ibland knutna till varandra med rep, sĂ€ger Caroline.
Hur höll ni sams nÀr ni umgicks sÄ nÀra och bara var ni tvÄ i över en mÄnad?
â Om vi hade tvister redde vi ut dem i början. Vi var tillsammans 24 timmar per dygn och kom Ă€nnu nĂ€rmre varandra Ă€n tidigare, sĂ€ger Caroline.
â Den mesta tiden stod vi pĂ„ skidorna lĂ„ngt ifrĂ„n varandra och kunde bara ge tecken. Men man kan Ă€ndĂ„ inte dölja nĂ„gonting nĂ€r man Ă€r sĂ„ nĂ€ra, under sĂ„ lĂ„ng tid, sĂ€ger Johanna.
36 dagar fÀrdades systrarna tillsammans över ett vitt istÀcke. De första veckorna var tuffa. Att fÄ rutin pÄ hur de skulle kontrollera kiten för att ta sig fram tog ett tag.
Att peppa och berömma varandra var viktigt. De var ocksÄ noga med att ha delmÄl under resan.
â Dye 2 var ett av delmĂ„len. En övergiven amerikansk militĂ€rbas. Dit nĂ„dde vi nĂ€r vi avverkat en tredjedel av turen, berĂ€ttar Johanna.
Trots att de förberett sig i flera Är med sÀkerhetutrustning, nödsÀndare, vapentillstÄnd, gott om mat, bra klÀder och mycket mer var de oförberedda pÄ att pulkorna skulle gÄ sönder.
â Vi hade bĂ„da tvĂ„ varsin packning pĂ„ 120 kilo som vi drog i tvĂ„ pulkor. Alla pulkorna gick sönder och vi fick flera gĂ„nger stanna för att hitta pĂ„ lösningar för att laga dem, berĂ€ttar Johanna.
â Annars fungerade all utrustning bra, sĂ€ger Caroline.
Jag tÀnker pÄ Andrées polarexpedition.
â AndrĂ©es expedition visste inte alls vad de hade att förvĂ€nta sig. Vi kunde förbereda oss pĂ„ vad vi skulle möta. Ăven om inte alla kartor stĂ€mde, sĂ€ger Johanna.
Caroline vecklar ut kartan över Grönland. Flera omrĂ„den som systrarna Davidsson passerade Ă€r utmĂ€rkta som âunexplored areaâ pĂ„ kartan.
Vad driver er?
â Ăventyret. Utmaningen att pressa sig sjĂ€lv bĂ„de fysiskt och psykiskt, och att vara nĂ€ra naturen, sĂ€ger Caroline.
â Att planera efter naturens premisser. Att ha ett lĂ„ngsiktigt mĂ„l. Att förbereda sig för nĂ„got som man ser fram emot, sĂ€ger Johanna.
VÀdret sÀger de bÄda att de hade tur med. Det var sÄ gott som bra vÀder under hela den 36 dagars lÄnga resan.
â Vi hade gott om mat. Inga större problem med stormar. Vi hade lite kallt, men det kunde sĂ€kert ha varit tuffare ocksĂ„, sĂ€ger Johanna.
PÄ vÀgen ner för glaciÀren, nÀr de snart nÄdde slutmÄlet pÄ sin resa sÄg de spÄr i isen.
â Vi trodde först att det kanske var spĂ„r av mindre djur, men det var spĂ„r frĂ„n isbjörn, berĂ€ttar Caroline.
Men nÄgra isbjörnar sÄg de aldrig till. DÀremot stötte de pÄ ett gÀng japaner.
â Mot slutet av resan stötte vi pĂ„ nĂ„gra japanska glaciologer. De blev riktigt förvĂ„nade och det blev vi med. Vi blev bjudna pĂ„ en kopp te. Sedan Ă„kte vi vidare, berĂ€ttar Johanna.
VÀl framme i Qaanaaq igen firade de att de nÄtt mÄlet med att Àta en god middag och ta en dusch pÄ hotellet. De blev erbjudna ett rum men valde att fortsÀtta sova i tÀltet.
â PĂ„ flyget hem fanns det bara platser kvar i förstaklass. Vi hade inga andra klĂ€der Ă€n dem vi burit under hela resan. Vi luktade nog inte sĂ€rskilt gott sĂ€ger Caroline.
De skrattar varmt tillsammans. Den ena systern sitter vid ett köksbord i Normlösa och den andra systern vid en dator i Tromsö, Norge. TvÄ systrar som nu Àr lÄngt ifrÄn varandra geografiskt. Gemensamt har de en resa som gjort dem mer nÀra varandra Àn nÄgonsin.
mia.karlsvard@corren.se