. . . och så kom Polly
Regi och manus: John Hamburg
I rollerna: Ben Stiller, Jennifer Aniston, Philip Seymour Hoffman, Debra Messing, Hank Azaria
Land: USA
Speltid: 1 tim 30 min
Censur: barntillåten
Filmstaden i Linköping
BAJSHUMOR. You gotta love it.
Särskilt när den levereras av en genial skådespelare som Philip Seymour Hoffman. I birollen som den sluskiga, bullriga och självupptagna skådespelaren André klassar han ut resten av skådespelarensemblen nästan innan filmen hunnit börja. Han har gjort många förlorartyper genom åren, men här visar han upp en komisk tajming jag inte sett förr.
I ärlighetens namn ska sägas att Seymour Hoffmans roll också är den mest tacksamma, både Ben Stiller och Jennifer Aniston får ta sig an avsevärt blekare figurer. Även Stiller gör en roll vi sett många gånger förr. Han är Reuben, en ordningsam och plikttrogen kille med siktet inställt på ett stilla och tryggt liv. Aniston gör väl egentligen Phoebes roll i "Vänner", en bohemisk yrhätta som absolut inte vill vara vanlig. De är varandras motsatser. Naturligtvis uppstår kärlek. Och problem.
Det hade kunnat bli riktigt bra, Stiller har humor i kroppen och Aniston har genom åren med "Vänner" slipat på sin talang för kvicka repliker, men det blir märkligt intetsägande. Vid några tillfällen är det visserligen riktigt roligt, men i takt med att alltför förutsägbara situationer radas upp pyser filmen ihop som en platt sufflé. Mycket helt enkelt på grund av att det inte slår några gnistor om kärleksparet. Reubens och Pollys förhållande verkar mest platoniskt.
I engelska kärlekskomedier finns ofta sorgen och olyckan med som kontrast till det trivsamma och bomullsmjuka.
Det hade behövts här.