I början av 80-talet fanns under 100 frilevande vildsvin i Sverige. Idag ligger siffran, enligt länsstyrelsen i Östergötland, mellan 50 000 och 80 000. Trots att cirka 20 000 vildsvin skjuts varje år så skapar de problem för lantbrukarna i Östergötland.
– Grödor blir sönderbökade och skördar minskar. I Östergötland blir det 27 miljoner kronor i direkta kostnader, säger Peter Borring, regionordförande för LRF Östergötland.
Det är när vildsvinen letar föda som de gräver med trynet i jorden och bökar upp den. Det skapar även indirekta konsekvenser som att stenar bökas upp och förstör jordbruksmaskiner. Men problemet är inte enkelt.
– Jägare, markägare och arrendatorer är inte synkade. Alla måste samarbeta för att minska skadorna, säger Peter Borring.
De som påverkas mest av vildsvinsproblemen är de som arrenderar mark. Markägare kan arrendera ut marken men behålla rätten att jaga.
– Då kan du inte hantera skyddsjakten utan då sitter du bara där med problemet. 45 procent av all mark är arrenderad, säger Peter Borring.
Länsstyrelsen ansvarar för hanteringen av vilt. Samverkan mellan markägare, jordbruksarrendatorer och jägare ska ske så att skadorna hålls nere.
– Samarbetet mellan markägare, arrendatorer och jägare fungerar på vissa håll medan det på andra håll går mindre bra. Men länsstyrelsen kan inte sitta som mellanhand utan det här måste de hantera själva, säger Mia Kjällander, vilthandläggare på länsstyrelsen.
Peter Borring fick själv uppleva problematiken i helgen då hans mark bökades upp av vildsvin.
– Jag arrenderar mark utanför Mantorp och fick 20 procent av skörden uppbökad.
Nu har han fått tag på en jägare, så att inte resten av hans grödor ska förstöras. Länsstyrelsen kan be bidrag till skadeförebyggande av vilt och ersättning för skador. Men inte när det kommer till jaktbara viltarter, som vildsvin.
– Man kan få bidrag eller ersättning av staten för skador av djur som inte är jaktbara, som lodjur eller vargar. Men när det kommer till jaktbara djur är lösningen att skjuta eller jaga bort dem, säger Mia Kjällander.
Många viljor ska samsas när det kommer till hanteringen av djuren. Vissa jägare vill inte jaga vildsvinen som är smarta och skygga och därmed svåra att jaga. Andra jägare vill jaga dem men är unga, oerfarna och saknar referenser. Vissa menar att utfodring av exempelvis sockerbetor kan leda vildsvinen bort från jordbruket medan andra menar att det ökar vildsvinsstammarna ännu mer.
– Det är väldigt många komponenter. Jag tycker att markägare bör ta ansvar och skapa en gemensam bild för hur saker ska hanteras.
Förutom samstämmighet vill Peter Borring att kött från vildsvin enklare ska kunna hamna på människors tallrikar, att fällor ska få användas och att kameror ska få sättas upp i skogen för att underlätta för jägarna. Men det största problemet tror han är utfodringen.
– Milda vintrar med mycket ekollon ökar födotillgången. Jag hävdar att många utfodrar för mycket.
Det är lagstadgat att vildsvin ska finnas i Sverige och vissa ser djuren som en tillgång, men alla håller inte med.
– De är inget annat än skadedjur, säger Peter Borring.
Problemen skapade av vildsvin är inte begränsade till jordbruket.
– Viltkollisionser, skador, förskjutningar i biologisk mångfald och merarbete för polisen är exempel på hur det här skapar problem på samhällsnivå, säger Peter Borring.