Av de elva (åtta manliga) chefredaktörer jag haft är det bara två, du och en annan kvinna, som erkänt nervositet inför uppdraget.
– Ja, det säger en hel del. Eller hur?
På Corren i 15 år. Webb, tv, papperstidningen, utvecklingsfrågor. Är det en dröm som går i uppfyllelse nu?
– Att bli publisher har aldrig varit något uttalat mål, men i takt med att jag lärt mig unik digital kompetens har jag insett att jag har mycket att bidra med.
Dina föräldrar är missionärer. Du har växt upp i Zaire, Tchad, Kenya, Usa. Hur har det påverkat dig?
– Massor. Jag har på nära håll sett andra människors povra villkor. Men att vara en privilegierad bland utsatta kan också vara svårt att hantera. Jag tycks ha lättare än många andra att hantera när saker inte går som planerat, i Afrika går det fel lite hela tiden, men det mesta ordnar sig ändå. Jag är orädd för nya miljöer och människor. Men uppväxten har också lett till en känsla av rotlöshet.
Det kan aldrig ha varit svårare att vara publisher än nu.
– Tidningsbranschen befinner sig i en total strukturomvandling, där hela den gamla affärsmodellen slås sönder och massor av ny entreprenörsanda krävs. Men jag tror på framtiden. Vi har ett demokratiskt arv att förvalta, men vi måste också förnya oss och vara affärsmässiga i den digitala världen, optimera våra plattformar där. Men jag kan inte göra det ensam utan måste ha alla anställda med mig.
Vad är utmaningen konkret?
– Att utöka de digitala intäkterna. Papperstidningen står för merparten av dem nu, men det är i det digitala nya pengar och utvecklingsmöjligheter finns, så förhållandet måste bli det omvända. Den totala digitala annonsmarknaden i Sverige är värd elva miljarder, men bara två av dem tas hem av mediehusen.
Vad gör vi för fel?
– Det har blivit en krock mellan vårt gamla, linjära, sätt att göra papperstidning och internet, där det krävs nytt tänkande, stor snabbhet och att ha fingret i luften. Med hjälp av våra lokala relationer kan vi tjäna nya pengar när
lokala företag ska hitta sina kunder digitalt. Vi har en ny tjänst på gång inom NTM, Xtrabonus, där lokala mindre företag kan rikta sig direkt till sina kunder med erbjudanden och rabatter. Den här tjänsten gynnar alla tre parter: oss som tillhandahåller tjänsten, den lokala handlaren och slutkunden. Betydligt mer sofistikerat än direktreklam i brevlådan.
Varför ska man uppge sin mejladress och registrera sig på corren.se?
– För att vi måste utveckla våra digitala produkter och vara så relevanta som möjligt. Vi behöver få bättre koll på vad som intresserar vilka läsare så att vi kan förbättra oss.
Finns inte risk att själva journalistiken kommer i skuggan?
– Nej. Journalistiken, storyn, är ryggraden. Men hur den presenteras, och i vilken kanal, ska vi bli bättre på. Att som nu, göra en papperstidning på nätet, håller inte.
Blir det betalvägg på corren.se?
– Nej, ingen hård betalvägg där det mesta är låst. I alla fall inte i nuläget. Där det har testats har det inte resulterat i stora intäkter. Det hade ju varit en enkel lösning annars. Internet innebär att alla kan publicera sig i dag, därför är det heller inte fel av tidningarna att lägga ut sitt material gratis. Men visst kan man framöver ta betalt för specifikt material.
Våra äldre prenumeranter då, som värnar papperstidningen?
– Vi ska hålla fokus på den också, den är oerhört viktigt. Jag ser gärna att tidningen blir ännu mer relevant för den läsargruppen.
Vissa har helt valt bort att ta del av nyheter. Vad gör vi med dem?
– Det är en jätteutmaning nu när informationsflödet är så stort. Men när det händer något dramatiskt lokat, som en stor olycka, tror jag ändå att den gruppen går in på corren.se.
Jag ser fram emot att ha en chef som är rotad i stan, till skillnad från de tre senaste.
– Ja, jag har många försänkningar här. Eftersom jag har bott på så många ställen tidigare har det varit viktigt för mig att göra Linköping till mitt. Och så vill jag vara en närvarande chef som syns mycket.
Hur viktig är din tro?
– Den är en del av mig så länge jag minns, men är allt annat än statisk. Jag är en mer tvivlande än troende kristen. Den innebär en djupdykning i existentiella frågor och det är stimulerande.
Du har ett eget rockband, Proctor.
– Jag och maken skriver musik och text tillsammans. Förr gjorde vi eftertänksam vispop, men nu satsar vi på jättebanala, fåniga texter som bara är roliga att sjunga. Baby, baby på varannan rad, typ, ha ha.
Finns Corren som papperstidning om fem och tio år?
– Om fem år, ja. Men den är mer dynamisk i sitt omfång och vi är bättre på att prioritera och analysera. Om tio år, ingen aning.
Du får en fet lön som publisher...
– Jag ska dela med mig. Jag är missionärsdotter, vet du.