Paret som gjorde observationen bor med skog intill sitt bostadshus. Det var från skogen som ylandet kom. Att det inte var en hund är de säkra på.
– Vi har haft hund själva i flera år och en av oss jagar. Vi är säkra på att det inte var en hund, säger en av dem.
Om vargens – om det nu är en varg – väg genom Östergötland har det rapporterats flitigt under en tid.
Varg i Ljungsbro, varg i Ryd och så senast varg i Vikingstad. Den enda säkrade observationen är den som gjordes i Ljungsbro. Det var en varg, det säger viltspårare Johan Falck på länsstyrelsen i Östergötland.
Det absolut säkraste sättet att avgöra om det är en varg eller inte, får man genom att titta på spår och följa dem. Just nu, när det är noll snö, är det förstås knepigare. Men Johan Falck lyckades att spåra Ljungsbrovargen i drygt 4,5 kilometer i skogarna norr om Ljungsbro.
Att spåra handlar inte om att stirra sig blind på tassavtrycken. Där ser man inte så mycket som skiljer sig från en stor hund.
– Du måste följa djuret och se hur det beter sig, säger han.
Skillnader finns i sättet att röra sig. En hund springer gärna i galopp och lite fram och tillbaka. Särskilt om den har matte eller husse med. En varg på "genomresa" har ett lite lugnare tempo och travar, precis som en hund på egna äventyr också kan göra, förklarar Johan Falck.
Under spårningen såg Falck att vargen hade galopperat, vilket den också gjorde när det fångades på film. Just det tyder på att den är stressad.
En varg reagerar också på mänskliga företeelser som byggnader och vägar. Snitslar i skogen kan också få en varg att komma av sig.
– När den stannar upp, hamnar framtassarna brett i sär och de gör ofta en liten kringrörelse.
Ljungsbrovargen är, tror Johan Falck, en hane. Att han drar den slutsatsen beror på sättet den kissade. Det handlar inte om något lyft på benet mot träd, snarare hur långt från baktassarna som djuret kissat. En tik kissar närmare baktassarna
– De lyfter på benet bara när de märker revir annars pinkar de rakt ner. När jag spårade såg jag att han kissade rakt ner i spårlöpan och strålen hamnar 30-40 cm framför baktassarna, därför drar jag den slutsatsen, säger han.
Det där med ylandet då, är det Ljungsbrovargen som nu hamnat i Strålsnäs?
– Nja, ylandet är mera ett flockbeteende, något de gör när de har etablerat ett revir. Den här som vandrar, nej jag tror inte att den är benägen att sätta i gång och yla.
Rent teoretiskt kan det förstås vara en helt annan varg. Enligt Johan Falck är det inte ovanligt att vargar passerar länet. Men det rör sig för det mesta om korta, snabba besök, förklarar han.