Magasinet 2 i Vallastaden är ett sex våningar högt nybygge med strama former och mycket exponerad betong, både inne och ute. Nu har nätverket Arkitekturupproret nominerat byggnaden till Kasper Kalkon-priset som årets fulaste nya byggnad. I nomineringen till utmärkelsen kan man läsa att:
" Betongbrutalism är sedan länge totalt avfärdat som uttrycksform, och att i detta årtusende uppföra ett bostadshus inspirerat av sunkiga parkeringshus från 1970-talet måste vara höjden av fantasilöshet."
Bakom bygget står Hökerum Bygg, och huset ritades ursprungligen av Johannes Norlander Arkitektur.
– Vad kul! Skönt att höra. Särskilt med tanke på att vi har avsagt oss uppdraget efter som det inte byggts så som vi ritat, säger Johannes Norlander.
Enligt Johannes höll bygget inte tillräckligt hög kvalitet och utfördes inte på rätt sätt. Något som återkommer i den fortsatta motiveringen:
"Kombinationen att stapla fläckiga och glipiga betongelement med grova träräcken som liknar gamla lastpallar kan bara bli ett makabert magplask."
Att kvaliteten kan bli lidande när hus ska bli klara inför en bomässa är inte helt ovanligt enligt Jacob Nordangård, talesperson för Arkitekturupproret i Östergötland. Men han har inte hört talas om att en arkitekt skulle dragit sig ur ett projekt som är en del i en bomässa.
– Det är anmärkningsvärt. Speciellt i en boutställning som ändå är väldigt prestigefyllt att vara med på.
Med priset Kasper Kalkon vill Arkitekturupproret skapa debatt om dagens arkitektur.
– Vi är en folklig protest mot glappet som finns mellan vad arkitekter och byggherrar tycker är vackert, och vad vi som bor och lever i staden uppskattar, säger Jacob Nordangård.
Hökerum Byggs vd Viktor Ståhl är nöjd med bygget och berättar att de boende också gillar det. Av 100 möjliga poäng så har de gett huset 97. Det högsta betyg Hökerums fått i något projekt.
– Tycke och smak är olika. Arkitekter är arkitekter och de som bor i husen har en annan smak, säger Viktor Ståhl.
Att bygget inte blev som Johannes Norlander Arkitektur ville berodde enligt Viktor Ståhl på att den ursprungliga designen inte var hållbar i långa loppet.
– Underhållskostnaderna blev orimliga. Byggnaden måste vara hållbar både konstruktionsmässigt och kostnadsmässigt under hela sin livslängd.