– De måste ju bo någonstans, säger poliskommissarie Håkan Stenbäck. När de tvingas flytta ställer de sig någon annanstans. Och sedan kommer andra.
På tisdagseftermiddagen ska polisen och kommunens tjänstemän gemensamt besöka eu-migranterna som bosatt sig på Tinneröområdet sedan ett par veckor. Det kan finnas barn i vagnarna, och socialtjänsten är intresserad av att reda ut hur deras situation är.
Nicolai från Bulgarien är en av dem som bor där. Han bodde tidigare i Grubers fastighet på Östermalmsgatan i Motala.
– Jag har bott hos honom i ett år, säger Nicolai, till och från. Jag har varit i Sverige i två år och åker tillbaka till Bulgarien efter ett par månader. Sedan kommer jag hit igen. Här vill jag stanna hela livet.
Hans liv i en husvagn på en parkeringsplats kanske inte ser så fantastiskt ut, men det är mycket bättre än i Bulgarien, säger han.
– Där är det mycket mer rasism.
"I am a gipsy", förklarar han.
– Jag är zigenare, och vi räknas inte överhuvud taget. Människor är snällare i det här landet.
Nicolai vet att det egentligen inte är tillåtet att ställa upp husvagnen i ett naturreservat.
– Polis och vakter är ofta här, säger han, och de säger att det viktigaste är att vi inte skräpar ner. Så det gör vi inte.
Han väntar på att Gruber ska komma tillbaka från sin utlandsresa.
– Han har lovat att hjälpa till med boende, kanske i en lägenhet.
På tisdagen kunde Thomas Gruber delges Motala kommuns beslut att klassa hans fastigheter i Fivelstad och på Östermalmsgatan som obeboeliga ur hälso- och säkerhetssynpunkt. Han har befunnit sig på olika utlandssemesterar i ett par månader och inte kunnat ta emot delgivningen. Nu kommer det att bli förbjudet att bo i husen.
– Vi bedömer att det finns en klar risk att flera kommer hit till Tinnerö, säger Håkan Stenbäck.
Kommunekolog Anders Jörneskog har besökt eu-migranterna tillsammans med polisen tidigare.
– Vi har informerat dem både muntligt och skriftligt om att det är förbjudet att ställla upp husvagnarna i naturreservatet, säger han. Informationen brukar leda till att de flyttar – men de måste ju ta vägen någonstans.
Det finns olika grupperingar bland tiggarna.
– En del av dem är fattiga människor helt enkelt, säger Håkan Stenbäck. Andra skjutsas ut till sina platser av någon som arrangerar verksamheten och tiggarna får inte själva behålla så mycket av vad som läggs i muggen. Vi ser en fara i att det här nu förändras till det sämre.
Utvecklingen är svår att förutse, menar han, och lagar och regler ger inte mycket stöd för långsiktiga åtgärder. Samma sak säger Anders Jörneskog.
– Våra åtgärder blir mest en sorts brandkårsutryckningar där vi bara flyttar problemen.