Videon är inte längre tillgänglig
Området närmast S:t Larskyrkan grävs ut för ledningsdragningar och dränering och det är på kyrkans södra sida som stenkistan har hittats. Den är uppbyggd av kraftiga kalkstenar som väggar och ett rejält kalkstenslock.
Det är nog bara en person i graven, fast benen ligger i oordning och kanske kommer några ben från andra människor och möjligen från något djur också. Men skallen ligger prydligt i en liten nisch mellan ett par hörnstenar i västra delen av stenkistan.
– Ögonhålorna är ganska fyrkantiga, det kan tyda på att det är en man, säger Rikard Hedvall från Arkeologerna, Statens historiska museer, när han försiktigt sopar fram kraniet.
Mannen i kistan har fina tänder. Hans gravplats tyder på att han var en person med makt, eller åtminstone med pengar nog att köpa sig en fin position alldeles intill kyrkan.
Här har människor begravts i hundratals år och här har ledningar grävts och grundarbeten genomförts, mycket är omrört och kringgrävt sedan
Stenkistan på kyrkans södra sida har dock varit orörd. Stenhällen som fungerar som lock intresserar arkeologerna, den hade kunnat vara återanvänd från ett ännu äldre gravmonument. Delar av sådana monument har ofta återanvänts till gravar, till trappsteg, till murar.
Men stenhällen var odekorerad på ovansidan och när den lyftes av graven fanns inga dekorationer på baksidan heller.
– Det här är bara en del av graven, visar Rikard Hedvall. Halva graven är redan bortgrävd vid fotändan.
Den här stenkistan ligger vid en gammal mur som hör till den gamla stenkyrkan som är från 1100-talet. Men kistan är äldre: en del av stenkyrkans mur går över stenkistan och dess gula kalkbruk är murat ovanpå stenkistans vita.
– Vi har aldrig hittat några spår efter den första kyrkan på den här platsen, den ursprungliga träkyrkan, men den här stenkistan är antagligen samtida med den, säger Rikard Hedvall.
Skelettet från stenkistan ska nu undersökas och kol 14-dateras.