Offentlig konst ska prioriteras och stärka stadens identitet och attraktionskraft. Så säger kommunen. Gäller det även våra fontäner?
Flera Linköpingsbor har synpunkter. Till exempel skriver Magnus Nyblom: "Just nu, och hela våren har de bara förfulat" i ett mail till redaktionen.
Vi har tittat på några stycken.
Trädgårdsföreningen är känd för sin härliga grönska där det så här års blommar för fullt. Den allergiske bör akta sig för att drabbas av hösnuva och rinnande ögon. Förutom växtlivet är Trädgårdsföreningen också hem för en av alla de fontäner vi har i staden. Att detta konstverk ska stärka stadens identitet går att ifrågasätta.
Fontänen är stor och har absolut potential att locka människor en vacker sommardag, framförallt för den som tittar med förlåtande ögon. Vattnet är grumligt och fimpar flyter omkring på ytan. Fontänen är avstängd där det enda vatten som skvalpar är när fiskmåsen satsar efter den gamla brödkanten som näst intill smält i vattnet. Trots detta sitter människor runt fontänen. Alla med ryggarna emot förutom en flicka som doppat tårna i det ljumna vattnet.
Berit som går igenom Trädgårdsföreningen tycker fontänen tillför något.
– Den här är härlig, framförallt när den funkar, säger Berit.
Lite mer centralt finns fler fontäner. På Gyllentorget ett konstverk av stenar där vatten sakta ska rinna ner. Även den är avstängd och fungerar just nu bättre som stöd för cykeln då cykelställen är fulla. S:t Larsparkens fontän påminner om den i Trädgårdsföreningen. Skillnaden är att här finns inte ens det grumliga vattnet kvar.
Det är kommunen som har ansvar för drift och skötsel av stadens fontäner. Detta i samarbete med Thormans som sköter skräpplockning och Tekniska verken med det mekaniska.
– Vissa konstruktioner är inte det bästa. Pinnar och annat material kan hamna i fontänerna vilket kan ge problem. Även vandalisering förekommer, säger Jimmy Johansson, avdelningschef för drift och skötsel på kommunen.
När stadens samtliga fontäner är i drift och fungerar är i dagsläget oklart.
Men så har vi Linköpings stolthet. Konstverket i svart granit och patinerad brons. Folke Filbyter står som vanligt och vaktar Stora torget sittandes på sin springare. Förutom diverse skräp i form av glassbägare, cigarettfimpar och ett gammalt plåster är fontänen i högsta klass. På botten glimrar konfetti som vid första ögonkast påminner om silvermynt. Men en önskebrunn har det ännu inte blivit. De silvriga pappersbitarna påminner om alla de festligheter staden så ofta bjuder på. Kanske var det under studentfirandet de hamnade där, eller på Linköpings årliga abiturientbal.
Någonting fontänerna har gemensamt förutom cigarettfimpar och grumpligt vatten är att de lockar människor och ofta fungerar som mötesplats för stadens invånare. Kerstin Liljegren sitter på sidan av fontänen och väntar på sin man.
– Den är elegant och det låter så härligt från vattnet.
