På tisdagen presenterade Sverigeförhandlingen sina förslag om hur Sverige ska finansiera byggandet av en höghastighetsjärnväg. Presentationen skedde på Transportforum, den stora konferensen för transportsektorn som pågår i Linköping just nu, och var så välbesökt att många intresserade fick vända för att lokalen var full.
Sverigeförhandlingen har ett brett uppdrag och ska bland annat lämna förslag på vilken del av höghastighetsjärnvägen som ska byggas först. Eftersom planeringen för Ostlänken (Linköping-Järna) har kommit längst så utgår alla från att Ostlänken ska byggas först. Men förhandlaren HG Wessberg passade på att ge Linköpings kommun en känga för att förhandlingarna om en bro eller tunnel dragit ut på tiden och ännu inte är avslutade.
– Vi måste prioritera en sträcka och bygga den först. Det blir den sträcka där vi snabbast kan komma överens med kommunerna. Det här får väl ses som ett skamlöst erbjudande till Linköpings kommun, sade HG Wessberg skämtsamt men med en underton av allvar.
En höghastighetsjärnväg Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö är kostnadsberäknad till 190-330 miljarder. Den stora osäkerheten beror bland annat på att man inte har bestämt hur många stationer man ska bygga på vägen.
– I stora projekt med ny teknik finns det alltid en osäkerhet, det måste man vara ödmjuk inför. Men vi har bett Trafikverket att räkna på det en gång till, sade HG Wessberg.
Sverigeförhandlarna är tydliga med att det viktigaste av allt är att skapa snabba direktförbindelser mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. På de sträckorna förutspår man en fördubbling av antalet resenärer. Att knyta ihop städer som Linköping och Norrköping med andra delar av södra Sverige kommer i andra hand. Det betyder att en del tåg kommer att rusa förbi Linköping och Norrköping för att köra utan stopp till någon av ändstationerna.
Den största delen av kostnaden kommer att finansieras med statliga medel, och Sverigeförhandlingen föreslår att staten lånar pengarna och på så sätt sprider kostnaderna fram till år 2055. Men tio procent av kostnaden bör täckas av intäkter som uppstår som en följd av höghastighetsjärnvägen. Man föreslår bland annat en tillfällig infrastrukturskatt på bostäder och lokaler i närheten av stationerna så att en del av värdehöjningen på fastigheterna ska kunna täcka järnvägsinvesteringen. Sverigeförhandlingen föreslår också en fyrdubbling av banavgifterna och menar att det är möjligt utan att biljettpriserna blir högre än dagens.
Kommuner och regioner ska också vara med och finansiera höghastighetsjärnvägen. Ett kommunalt engagemang gör att järnvägen kan utformas effektivare och risken för kostnadsdrivande krav minskar, menar Sverigeförhandlingen.
I höstas erbjöd sig ett kinesiskt bolag att bygga höghastighetsjärnväg i Sverige på halva tiden och till en kostnad som låg avsevärt under Trafikverkets beräkningar. Men erbjudandet imponerar inte på Sverigeförhandlingen.
– Det skulle fungera jättebra om Sverige vore en diktatur utan höjdskillnader, sade HG Wessberg och syftade bland annat på att hänsyn till markägare, natur- och kulturvärden är en del av byggprocessen som man inte kan tumma på.