– Jag är helt förtvivlad. Jag tvingas lämna ett jobb som jag älskar och som jag faktiskt är bra på, säger hon.
Hon har överklagat Skolverkets beslut till Förvaltningsrätten och väntar svar inom några dagar.
– Jag har från början varit väldigt positiv till lärarlegitimationen, som ett sätt att uppvärdera hela läraryrket. Inte kunde jag ana att det skulle göra mig arbetslös, säger hon med ett galghumoristiskt skratt.
Men glad är långtifrån vad hon är. Hennes yrkeskarriär står på spel och på Skolverket talar hon för döva öron, tycker hon. Myndigheten har också tagit väldigt god tid på sig och med års mellanrum bett om olika typer av kompletteringar.
I juni kom beskedet. Någon lärarlegitimation för att undervisa i svenska, svenska 2 och engelska får hon inte. Trots att hon har utbildning och har undervisat i detta i 17 år på gymnasiet.
– Jag fick panik. Mitt i sommaren när alla har semester skulle jag fixa en massa intyg.
Med det gick. Intygen mejlades till Förvaltningsrätten som efter lite strul, per telefon, meddelade att de var läsbara.
Suck av lättnad, nu skulle väl allt ordna sig.
Men icke. I september kom kallduschen. Skolverket anser fortfarande – trots arbetsgivarintyg från rektor, med kurser och kurskoder – att Anna saknar undervisningserfarenhet.
För att göra en lång historia kort så utbildade sig Anna till lärare i slutet på 80-talet. Siktet var inställt på att jobba med ungdomar som hade det lite besvärligt och behövde extra motivation. Den utbildning som då motsvarade hennes önskan var en inriktning mot vuxna inom grundskollärarutbildningen 1-7. I utbildningen ingick speciallärarkompetens, sfi och grundläggande läs- och skrivkunskap.
Direkt efter utbildning började hon arbeta på gymnasiet, med elever som hade det lite struligt.
Efter lite olika jobb hamnade hon på Anders Ljungstedts gymnasium där hon sedan stannade i 17 år.
Sedan två år tillbaka arbetar hon på högstadiet i Klara grundskolan där hon har en förstelärartjänst. Samtidigt pluggar hon till speciallärare ytterligare en gång. Detta för att myndigheterna – i efterhand – bestämt att den gamla utbildningen inte längre gäller.
Under hela sin karriär – i dag är hon 47 år – har hon vidareutbildat sig, bland annat i svenska. Hon har undervisat i fler ämnen än ”sina språk” och tycker det är roligt att plugga.
– Jag gillar som sagt att plugga, men visst känns det lite trist att behöva lägga tid på något jag redan kan.
Hon har i sin yrkeskarriär arbetat med gymnasiets samtliga kurser i svenska, svenska som andraspråk och engelska i enlighet med kraven för gymnasieskola i såväl 1994- års läroplan som gymnasieplanen för år 2000 och 2011.
Det Skolverket har gjort är att bevilja henne legitimation för åren 1-7.
– Det absurda är att de tror att den utbildning jag har är en vanlig grundskollärarutbildning och att jag kan undervisa i alla ämnen. Nu kan jag till och med söka jobb som förskollärare eller som samelärare. Men jag är språklärare, säger hon.
Hela den utdragna processen har tagit hårt på hennes krafter. Att sköta ett heltidsjobb, plugga på halvtid och därtill rådda en juridisk process kan knäcka den starkaste.
Det dummaste av allt i det här med lärarlegitimationen är att den gäller retroaktivt, tycker hon. Myndigheten gör alltså bedömningar av tidigare års lärarutbildningar med utgångspunkt från den som gäller i dag.
– Helt galet, med tanke på hur många gånger lärarutbildning förändrats, säger hon.
Nu väntar några nervösa dagar innan förvaltningsrätten kommer med sitt beslut. Med tanke på att rätten i de flesta fall – vilket de också har påpekat för Anna – brukar gå på Skolverkets linje är hon extra orolig.
När inte arbetsgivarintyget från Linköpings kommun räckte för Skolverket så vet hon inte vad hon kan göra mera.
– Jag får väl ställa mig i kö på Arbetsförmedlingen. Det finns kanske nåt företag som vill ha en driftig och språkkunnig före detta lärare.