På Berzeliusskolan tas de tre NO-klasserna bort, och eleverna därifrån blandas in i de "vanliga" klasserna.
Det har skapat diskussion, inte minst på Correns Facebooksida. "Fel väg att gå! Låt duktiga elever få vara det och gör inte alla till medel", skriver en läsare. "Dumheter som de bedriver, en anledning att söka till Berzeliusskolan försvann nu" skriver en annan.
"Specialklasser i idrott är helt ok att ha, men inga andra specialklasser. Det är lite konstigt tycker jag", noterar en tredje, men det finns också röster som gillar skolans åtgärd: "En klass ska vara en blandning av olika människor! "Elitklasser" och "obsklasser" är inte bra för någon egentligen" och "Jag tycker att det är bra att man inte har elitklasser och vanliga klasser redan på grundskolan."
Det finns ett praktiskt skäl att blanda NO-klassernas elever med alla andra: det blir lättare att skapa jämnstora klasser om inte vissa delas in i specialklasser.
Ett annat viktigt skäl för skolan är att skapa rättvisa och jämlikhet.
– Vi ser att det blir segregation och orättvisor om eleverna delas upp. Elever har olika starka sidor, de är duktiga på olika saker, säger Malin Runering som är förstelärare i språkutvecklande arbetssätt på Berzeliusskolan.
Själv blandar hon gärna elever som läser svenska som andraspråk med dem som läser vanlig svenska.
– Alla lyfts av det, säger hon, både de som kan mer svenska och de som kan mindre. Att förklara för någon annan är också ett sätt att utöka sin egen kunskap.
Hon menar att blandade klasser ger rättvisa förutsättningar för alla elever, oavsett kulturell bakgrund, sociala förutsättningar och föräldrainverkan.
– Det betyder absolut inte att man inte får vara duktig! Det är superviktigt att de som fungerar som lok för andra inte blir det på bekostnad av sina egna möjligheter.
– Det är lärarnas skydlighet att se till att alla får möjlighet att lyckas så bra som de har förutsättningar för. Det är vårt grunduppdrag.
Katastrofalt, säger Erik Lidström som just har skrivit en bok om hur skola och utbildning kan förbättras. Han menar att just samundervisningen är ett fruktansvärt misslyckande.
– De begåvade eleverna lär sig mindre och de mindre begåvade eleverna lär sig mindre och de får dessutom känna sig som idioter under hela skoldagen.
Han hänvisar till de studier som gjordes på 1950-talet, när införandet av enhetsskolan diskuterades – det som sedan blev grundskolan, där de begåvade eleverna skulle lyfta de "boktrötta".
– Studierna visade att samundervisningen inte fungerade, men politikerna trodde sig veta bättre och trodde inte på forskningen.
Bland annat gjordes ett test där samma engelskaprov skrevs av den gamla realskolans elever och den nya enhetsskolans niondeklassare som skulle gå vidare till gymnasiet. 6-7 procent av realskoleeleverna blev underkända och 50-60 procent av enhetsskolans elever.
– I dag skulle nog 90-100 procent av eleverna misslyckas på detta prov, konstaterar han.
Att traditionella undervisningsmetoder, katederundervisningen, och traditionella läroplaner har övergivits bidrar till detta. Det nya högstadiet ledde till kaos, menar Erik Lidström.
– Den som går ut gymnasiet idag har fått sig till livs mindre än hälften, mindre än sex år, av den undervisning man fick fram till 1968. För dem som väljer en yrkesutbildning är katastrofen än större. De lär sig oftast ingenting under den senare delen av sin skoltid.