Bostadsbristen i Linköping är omvittnat stor. Enligt länsstyrelsens bostadsmarknadsanalys 2015 kommer inte bostadsmarknaden i Linköping att vara i balans förrän tidigast efter 2020. Det gör att kommunen står inför extra stora utmaningar när man ska hitta boende till nyanlända som kommunanvisats till Linköping. Nästa år, 2017, handlar det om 632 människor och året efter 326. Efter att lagen om kommunanvisade kom till i våras inrättade kommunen en särskild tjänst som bostadsstrateg med sikte på samarbete mellan kommunen, kommunens bostadsbolag och privata fastighetsägare. Ett arbete som, enligt chefen för flykting och integration, Peder Ellison, fungerar mycket bra.
– De är verkligen med på noterna och vi har ett väldigt bra samtals- och samarbetsklimat, säger han.
Strategin som kommunstyrelsen nu beslutat om, handlar om typen av boende och hur många bostäder kommunen tror sig kunna erbjuda. Då utgår den från antagandet att bara hälften av de som kommer ska vara singelhushåll. Att så många nyanlända kommer ensamma utgör en av de svårigheter som kommunen brottas med, enligt Peder Ellison. Smålägenheter är det ont om, konstaterar han.
I den antagna bostadsstrategin finns fyra boendeformer från A till D. A är vanliga lägenheter där det är möjligt för hushållen att få ett förstahandskontrakt. De här lägenheterna – som ska vara minst 150 stycken – erbjuds i första hand till barnfamiljer. Kategori B är också lägenheter men utan möjlighet till förstahandskontrakt. Behovet uppskattas till mellan 200 och 250 platser. Övriga kategorier är av typen korridorsrum, utan egen toalett eller kök, eller vandrarhemsboende – till och med i sovsal. Det här handlar om tillfälliga lösningar där det totala antalet platser beräknas till cirka 450. Vandrarhemsalternativet ska, enligt beräkningarna, avvecklas under 2018.
Kommunstyrelsens ordförande Kristina Edlund (S) sa att Linköping inte kommer att säga nej till kommunanvisade människor.
– Det föds för få barn och vi behöver bli fler om vi ska kunna hitta medarbetare så att det räcker till, sa hon.
All partier var förvisso eniga om att nyanlända i Linköping måste få någonstans att bo. Men Sverigedemokraten Jonas Andersson menade att politikerna med beslutet ställer grupper mot varandra.
– De ska finna bra bostäder, men villkoren ska vara lika för alla. Något annat är inte rimligt, tyckte han.
Kristina Edlund (S) sa att hon inte gillade att man pratade om att ställa grupper mot varandra. På detta svarade oppositionsrådet Christian Gustavsson (M) att det handlar om prioriteringar och att grupper kommer att behöva ställas mot varandra. Han tycker själv att bostadsstrategin är bra, men hävdar att det saknas några bedömningar om vad det kommer att kosta efter 2017.
"Linköping kan inte fortsätta att skjuta frågan om finansiering framför sig, skriver han i protokollsanteckning".