Jag är nöjd med min placering. Det är med data. Jag lär mig lite om bl. a. Powerpoint, Excell och Windows skrivprogram m.m. Vid min ålder är man inte attraktiv på arbetsmarknaden längre. Det här är ett mycket bra sätt att tillbringa sin fas 3 period. Kan rekommenderas för fler.
63 år
Jag är placerad i fas 3 100% trots en skada i ryggen jag ådrog mig i arbete förra sommaren. Skadan innebär svår nervsmärta, yrsel, synrubbningar, sömnstörningar, skakningar, kraftbortfall, illamående, migrän och mycket mer än så. Trots flera läkarintyg samt röntgenrapporter så vägrar Arbetsförmedlingen lyssna på mig och göra en anpassning som jag orkar med/klarar av, jag SKA helt enkelt stå till arbetsmarknadens förfogande 100% och därmed också befinna mig på min fas 3-plats 100% där jag sitter 8 timmar på en stol och gör hantverk. Det tar kål på mig både fysiskt och psykiskt och någon ork till att söka jobb efter det finns definitivt inte. Pg.a min svåra smärta har jag stor frånvaro och min handläggare på Af kallade in mig på en ""kommunicering"" angående detta och resultatet blev att han stängde av mig från Aktivitetsgarantin i 45 arbetsdagar!! Jag går alltså nu helt utan ersättning, har ingen inkomst alls pga att Arbetsförmedlingen i Norrköping vägrar utreda min arbetsförmåga och anpassa för mig så att jag klarar av det med ryggen och nacken....min sjukgymnast är rasande och har tagit upp detta ända upp till regeringsnivå så allt jag kan göra nu är att bara vänta och vänta....Vi sökte försörjningsstöd men fick avslag pg.a att man beräknas ha misskött sig om man blir avstängd från Aktivitetsgarantin. Jag är med andra ord en dålig människa som är skadad i rygg och nacke som inte klarar av att vara på min Fas 3 plats 100%!! Jag och min sambo (som också är i Aktivitetsgarantin) kämpar med näbbar och klor för att överleva nu och för att inte missta vår bostad när vi inte kan betala hyran på 2 månader. Jag har fått skriva ett antal överklaganden som Arbetsförmedlingen inte ens har svarat på trots att det snart gått 2 månader. Min handläggare på AF går inte att nå och de gånger han svarar på mail skriver han ett enda ord i sitt svar; "Okej". Det är allt. Enligt min läkare ska jag inte ens vara i Aktivitetsgarantin utan ska bli utredd på AF, få en kodning samt anpassade uppgifter med t.ex Lönebidrag istället, jag är arbetsskadad! Så här ser det ut för oss som är i Fas 3!! Vi blir placerade (undanstoppade??) och syns då inte i statistisken som arbetslösa och sen förväntas vi bara vara nöjda och sköta oss som duktiga deltagare och både kontakt, hjälp och stöd från AF är som bortblåst!!
Norrköping
Avskyr fas 3, det är förnedrande och förstör ENBART!! Pga, att jag är i fas 3 så har jag förlorat chansen på MÅNGA jobb. Och om det inte skulle vara nog så har min Arbetsförmedlare sett till att jag förlorat ett jobb. För är man fas 3:a så tas man inte seriöst utav Arbetsförmedlingen heller. Har blivit meddelad utav ev. arbetsgivare att är man i fas 3 så "vill man inte jobba", "annars så skulle man inte hamnat där". Och INGEN utav de fas 3-platser jag varit på har det ens varit en chans att få nåt jobb på. Då detta är något som AF sagt till mig många gånger att "en fas 3-plats KAN inte leda till jobb".
Eskilstunabo
Har varit på museum, idel verksamhet som jag trivdes med, men var där för länge och blev bortplockad, det fanns ett intresse hos anordnaren att när museet expanderar att anställa i framtiden! Dock så tog det enligt AF för lång tid! Istället så blev jag placerad inom skogsstyrelsen som hållit på med olika "hjälpåtgärder" i 10+ år och aldrig erbjudit ett jobb, och där härskade 4 olika lönegrader varav "fasarna" naturligtvis var den lägsta. På M så funkade saker för mej och det var intressant och utvecklande, de pengar som M fick gick till arbetskläder, fika, lite bensinkostnader för mej och en liten del till M naturligtvis! Det nya stället skulle jag göra saker som jag ej klarade av pga problem med axlar och armbågar, då det ej fungerar är jag i dags dato sjukskriven! Det enda jag kan säga är att hade pengarna varit bättre så hade jag kunnat vara kvar på M tills det fanns anställnings möjlighet. Dock innan jag kom dit så var alla steg i "faserna" förnedrande, deprimerande, och man kände sig värdelös, dock var man bevakad som en hök av AF, missa ett krav och du blev avstängd direkt, jag snittade 30 sökta jobb i månaden under den tiden och AF stod för 0 av dessa, det var en lista för deras statistik inget annat, inga fas 3-platser fixades, det fick man göra själva, det ENDA förslag dom hade var ut i skogen och så är det fortfarande!
Simrishamn
Jag är ju tvungen att vara i sysselsättning annars uteblir ersättningen. Det finns inte mer att säga.
Bedrövligt att se folk må så dåligt.
62, Linköping
Tycker det bara är en förvaring och ger mig endast ca 7000 kr i månaden och ger mig ingenting mer.
Gällivarebo
På de två första platserna (Myrorna & Prio 1) kände jag mig överflödig. Kändes som ett dagis, där jag placerades för att jag inte skulle synas i statistiken. Där jag är nu (Freekick) känns bättre. Där kan jag bestämma mer vad jag vill göra. Lära mig mer om det jag vill och behöver. Men vill ju hellre ha ett jobb där man tjänar egna pengar. De 5000 kr jag får nu räcker inte långt.
33 år
Skickad runt på olika platser där de som styr tjänar riktigt sjuka summor på alla deltagare de tagit in. 5 000 kr per deltagare och där jag varit har man haft runt 40-50 eller fler personer.
Man 25, på Linkooperativet
Totalt meningslöst, sitter och surfar på nätet hela dagarna inga vettiga uppgifter förutom att lägga upp en databas med kontaktuppgifter till olika företag. Det finns ju redan hitta.se. Sedan blandningen med tidigare sjukskrivna som aldrig lär ha en chans att få jobb på dagens arbetsmarknad och så vi med lång arbetslivserfarenhet och höga utbildningar som blir ratade pga överkvalificering när vi söker skitjobb och ratade pga bristande erfarenhet när vi söker jobb i linje med våra utbildningar. Man ska inte plugga i det här landet om man saknar kontakter.
Kvinna, 51, Örebro
Vi gör ju för fan inget! Vi kommer aldrig i kontakt med arbetsgivare så att vi kan "knyta kontakter" som det så vackert heter. Det bästa är att jag har en anordnare som är sjysst med att återinvestera det mesta av vinsten till anordningsverksamheten, datautrustning och nätverk så att vi kan jobba med egna projekt. De flesta deltagare har ingen egentlig kompetenshöjningsnytta av detta, ett litet fåtal lär sig datateknik. I övrigt har vi all tid i världen till jobbsök.
Man, 53, Linköping
Det är kanske dags att syna företaget. Hitskickad av arbetsförmedlingen som blir av med en massa folk i minst 6 månader. Krav för att gå här: kunna svenska och baskunskap i data. Men det finns folk här som varken kan svenska eller data. Ingen kontroll vad man gör.
Man hos Work for you, Linköping
Jag har haft en bra plats. Är mycket nöjd med den. Det var på ett loppis. Jag var ensam om platsen och det tyckte jag var bra. Nu har jag blivit anställd. Har fibro myalgi så det har varit svårt att hitta ett arbete som jag klarar av. På denna plats har jag kunnat lägga upp arbetet efter hur jag mår.
Jag har inte fått hjälp av arbetsförmedlingen om att skaffa praktik eller arbetsprövning. Utan jag har letat själv och sedan har de bara godkänt platsen. Under min tid i fas 3 hade jag ingen besök av af eller träffar med dem. Utan det var bara en gång i månaden när jag maila dem. det var ett måste man var tvungen till.
Jag tycker min tid under fas tre har varit bra. En jätte bra chef. Så jag har inget att klaga på.
Jag känner inte att jag har blivit utnyttjad som många andra tycker de har blivit. Utan det är väl chefen som har sagt åt mig att ta det lite lugnt istället.
Hade jag inte fått den här chansen så hade jag antagligen fortfarande varit arbetslös.
Kvinna, 54, Mjölby
En tanke är en jämförelse mellan olika grupper i samhället. På förskolan finns en läroplan och massor av nyttighet för din sociala och intellektuella stimulans jämte allt annat som ett litet barn behöver få lära sig. Skolan har en läroplan och rätten att lära sig. På äldreboenden kan man ägna sig åt vävning, sömnad, bakning, tidningsläsande mm. På fängelserna finns vad jag har hört aktiviteter för de intagna, och till och med jobb! De får dessutom betalt! På fas 3 – vad finns det för krav på annordnaren från ansvarigt departement? Jag vet inte och har aldrig läst vad man kräver av dem. Ingen på mina fas 3-placeringar har heller sagt vad man som deltagare har att kräva av dem. Nej, det håller man tyst om.
Maria, Linköping
Fas 3 är ett perfekt sätt för en arbetsgivare att skaffa sig gratis arbetskraft istället för att anställa.
Mest vanligt förekommande inom den privata sektorn.
Plats hos Racketcenter
Övriga deltagare i detta "projekt" är jättebra. Vi sitter i samma båt och har "varandra" på det viset. Men det finns inte mycket att göra på min fas 3-plats och dagarna går långsamt. Jag har inte mycket kontakt med min arbetsförmedlare, egentligen bara när ett nytt beslut om förlängning inom fas 3 ska tas, som är en gång om året.
Man sitter bara av sin tid här och närmare kontakt med samhället "för man ska ju socialisera sig" och att få ett riktigt jobb känns långt bort. Även om man kan snacka "skit" med varandra så finns det en negativt känsla hos alla och man känner sig som en loser.
Studieförbund i Linköping
Jag har varit på 3 olika fas 3-platser. De har skiljt sig åt. På en agerade jag som "praktikant" kan man säga, och gjorde vanliga arbetsuppgifter som anställda utförde. Ibland med ansvar precis som en anställd. På en annan plats var det jättejobbigt för att det var en påhittat verksamhet med service utåt mot allmänheten, vilket gjorde att det var bara ungefär hälften av deltagarna som tog ansvar, resten gjorde inget, vilket i sin tur resulterade i enormt mycket jobb med kunder för de deltagarna som tog ansvar. Jag var en utav dem och höll på att gå in i väggen. Mycket bråk mellan deltagare. På den platsen var anordnarna utbildade coacher och ville coacha oss till jobb....det fick de inte för arbetsförmedlingen. De skulle bara se till och hålla platsen i rullning. På den 3:e platsen var det lugnt och skönt. Estetiska uppgifter. Hur trevligt som helst att lära sig måla och handarbete MEN hur långt som helst från arbetsmarknaden. Inom fas 3 samlas alla möjliga människor, många som går under sjukskrivning med psykiska problem, stora sådan problem. Det ska då andra deltagare deala och samarbete med. Vilket oftast var en omöjlighet och ibland var man till och med rädd.
44 år.
Efter denna anställning kommer jag inte få förlängt. Varför skulle någon anställa mig på heltid med 100% lön när man kan ta en fas 3 på heltid med ungefär 20-25% lön? Resten får dom ju från annat håll. Man går inte efter kunskaper eller betyg eller personen utan endast en fråga krävs: är du fas 3are?
Anders, 24, Linköping
Var på en privat förskola som var sådär som anordnare. Jag betydde ju pengar in men var inte påtänkt för tjänst när förskolan skulle bygga ut, trots att jag vikarierade för köksansvarig vid sjukdom. Sedan var jag i kommunen, skötte ett mottagningskök och tillbringade övrig tid i barngrupp och det funkade ganska bra. Nu är jag på Medborgarskolan och trivs bra. Men det törs man väl inte säga för då tar dom väl bort dom som anordnare. Men fas 3 i det stora hela gör mig uppgiven och fattig. Jag tror ju att jag aldrig kommer härifrån och det känns för jävligt.
Kvinna, 46, Linköping
Fas 3 leder till att fler jobb försvinner. Ingen vill betala för det de kan få gratis. Samma arbetsuppgifter utförs som de får betala för,men de får samma summa per dag 225 kronor som jag får efter skatt, men jag betalar bensin för att ta mig dit. Man blir behandlad som skit och anordnaren är ofta en person som mest bryr sig om att få arbetet gratis utfört och betalt för det har jag fattat då de två jag varit hos inte ens bemödat sig vara till hands för att svara på frågor eller se till att inget händer en. Girigheten tar överhand.
I den summa de får ska ingå arbetskläder vilket man tydligen inte får.
Min senaste plats hade inte ens rinnande vatten och jag skulle kunna skriva en lång lista över fel och brister..
Man får helst inte uttala sig om missförhållanden men det känns inte rätt att bli behandlad så här och nu dryftar jag mina tankar i ett helt annat län.
Sölvesborgare
Jag brukade vara optimist. Gällande allt. När nånting var jobbigt eller svårt så räknade jag iskallt med att allt förr eller senare skulle lösa sig och kunde se ett ljus i slutet på tunneln. Men det var innan fas 3, innan jag blev knäckt och nu har jag inga förhoppningar om att nåt blir bättre nånsin. Jag inser att företagen alltid bara kommer se mig som vandrande tusenlappar för varför skulle dom anställa mig och betala en lön när dom kan utnyttja mig genom Fas3 och dessutom få betalt för det. Skriv kort? Nej, när det gäller fas 3 är det nästan omöjligt att skriva kort, krigshistorierna om hur människor mår och hur ovärdigt man blir behandlad är nånting man skulle kunna skriva en uppsats lång som en bok om men jag slutar här med att konstatera att den här regeringen har lyckats: Jag erkänner mig knäckt, jag vet min plats längst ner i hierarkin. Och jag lovar, jag kommer aldrig mer känna optimistism, alliansen har vunnit i sina försök att få mig att känna mig misslyckad och värdelös.
Kvinna, 41, Motala
Fas 3 är spegelvända världen. Där normala företag skär ned och piskar personalen att jobba hårdare för att maximera vinsten, så gör ett fas 3-dagis tvärtom. Ju fler de kan husera desto högre är förtjänsten, och ju mindre dessa gör desto lägre är omkostnaderna. Idealiskt är väl egentligen en stor picknick-klubb, som kan sitta ute någonstans och dricka medhavd fika.
Kvinna, 46, Trollhättan
Jag kom till min plats och redan efter en vecka fick jag "ansvar" för en egen avdelning med handledning, prismärkning och stöttning för invandrare som skulle lära svenska som arbetsuppgifter. Därtill skulle butiken (min avdelning, textilavdelningen) läggas i ordning och fyllas på med de varor vi sorterat, tvättat och strukit. Detta görs två dagar och två dagar sorterar vi inkommet gods, tvättar, manglar och stryker. Vi har arbetstid mellan 08,00-16,00 med en halv timmas rast. Femte dagen är det försäljning med arbete mellan 10,00-18,30. med 45 minuters rast under dagen. Försäljning sker även på lördagar då med volontärstöd. Vi har ingen tillgång till datorer så jobbsök sker på kvällar och helger.
Arvikabo
Skulle bli iväg tvingad till Erikshjälpen men efter jag starkt hävdade (ringde chefer och arbetsdepartementet) reglerna om meningsfull plats som ska ge mig erfarenheter och meriter och inte bli dumpad så har jag inte hört nåt ifrån Af sen i feb.:) Men förra året blev jag typ skrämd och tvingad till rsmh fast jag absolut inte platsar där.
Utnyttjad Värmlandskvinna
Det började, när man kom ut ur fas 1 och 2, med att arbetsförmedlingen plötsligt kallade till möte. På detta berättades det för stackarna i rummet att arbetsförmedlingen hade gett upp på oss. "Det är för sent är göra något nu, vi kommer sätta er i slutförvaring där ni får utföra meningslösa sysslor tills ni går i pension. Om ni inte kan hitta en plats själva, så kommer ni att tvångsplaceras." Mannen som höll i mötet använde nästan exakt dessa ord. Brutal ärlighet förvisso, men folk blev väldigt upprörda i det lilla rummet. Det visade sig också att personalen på arbetsförmedlingen inte hade någon aning om vad fas 3 var för något. Så det fanns ingen som kunde svara på några frågor. Plötsligt befann jag mig på ett företag, där det visade sig att de hade sparkat en stor del av sina anställda, för att kunna få in gratis arbetskraft från arbetsförmedlingen. Så man kan säga att folk blev arbetslösa för att vi var det. Som jag har förstått det, så visste arbetsförmedlingen om att detta företag bröt mot reglerna, men de struntade i det. Tills en av oss hotade med att gå med det till tidningarna. Då fick arbetsförmedlingen väldigt bråttom att stänga ner företagets tillgång till gratisarbetare illa kvickt.
Sedan blev man tvångsplacerad på ett nytt ställe genom en rekryteringsmässa. Precis som en vanlig rekryteringsmässa, men med företag som sökte fas 3-slavar.
Jag hamnade på jobbfabriken, ett företag som startats enbart för att ta in fas 3-folk. Detta var ett väldigt oseriöst ställe. Trångt, högljutt och oinspirerande. Hundratals arbetslösa bara flummade runt i lokalerna utan att utföra någonting. Det var som att vara tillbaks i gymnasiet. Hur dom kan finnas kvar är för mig ett mysterium.
Sedan hamnade jag på ett tredje företag. De var också skapta för att bara ta in fas 3-folk och sätta dom i sysselsättning. Detta var förvisso relativt trivsamt, även om det kändes lite flummigt även där. Tills det visade sig att en stor konspiration låg bakom alltihopa, där chefen hade skapat företaget för egen personlig vinnings skull. De förlorade också rätten till fas 3-slavar efter något år.
Nu är jag på ett ställe där 90% av tiden går ut till att sitta och pilla navelludd. Men nu är jag så utmattad efter år av trams att jag hellre sitter och pillar navelludd gratis än att jobbar gratis.
För att summera. Åtgärden fas 3 är en vidrig sådan. Vad det är, är slaveri. Jag är även ganska säker på att det bryter mot FN's stadga för hur man får behandla sina medborgare. Jag tittade. Ersättningen man får från försäkringskassan för heltidsarbete med obligatorisk närvaro räcker inte ens till hyran. Jag har sett folk brytas ner fysiskt och mentalt omkring mig. Folk dyker upp på sin första fas 3-plats, fulla av hopp. Inom någon dag inser dom sanningen. Sen ser man dom aldrig le igen. Själv har jag en permanent ryggskada från min första fas 3-plats, där dom försökte trycka in så mycket folk de bara kunde i en kall, trång lagerlokal och ergonomi inte direkt var på agendan. Dessutom så många i fas 3 livrädda för att uttala sig om det. Man har ju läst om folk som fått alla möjliga repressalier för att de har uttalat sig negativt om fas 3. Vi hålls på plats med fruktan.
Om man frågar om det finns ett alternativ till fas 3 så säger arbetsförmedlingen bara att "du behöver inte. fas 3 är frivilligt. Men om du inte vill vara med, så förlorar du din ersättning." Så alternativet till slaveri är alltså hemlöshet och svält? Låter inte som ett val, tycker jag. Det låter mer som ett hot.
Uppgiven
Det är ett bra sätt för att göda arbetsgivaren som erhåller 5000/mån och fas 3are, tydligen ställs inga krav på anordnaren som tydligen kan inhåva ersättningen utan några motprestationer, ett förnedrande sätt att utnyttja människor. Vi har enligt arbetsförmedl. närvaroplikt 40 timmar i veckan, ingen semster eller ledighet, vi får inte lämna kommunen (Linköpings). Vi har rätt att ta ut 20 dagar om året för enskild angelägenhet, Det finns fas 3anordnare i Linköping där anordnaren har över 100 fas 3-are och där deltagarna sitter o gör ordinarie arbetsuppgifter hela dagarna. Facken eller ingen annan agerar mot det. Detta är en förnedringsfas, ersättningen till de deltagande inom jobb- och utvecklingsgarantin har ej justerats eller höjts sedan 2003.
Meningslös sysselsättning
Det som är bra är att man riskerar ej att för en tredje, fjärde eller femte gång skickas till nån coachning (extern aktör). En stor nackdel är att många deltagare tappar jobbfokus för nu för nu får man en känsla av att man går till ett "jobb" varje dag.
Dessutom ställer AF märkliga krav på anordnaren, tex gillar inte AF att man surfar eller spelar spel men däremot att man är sysselsatt med sy, sticka eller måla (vilket är väldigt vanligt i Norrköping). Kommer jag närmre ett jobb för att jag stickat under ett år, självklart inte!
Meningslöst
Har på eget initiativ påverkat vad jag får syssla med, men det är jag nog ganska ensam om att ha lyckats med. Kommunen har lyssnat och jag har bl.a. producerat en utställning från research till utförande och nu assisterar jag en lärare i SFI-undervisning. Trivs med arbetsuppgifterna men är heligt förbannad på systemet utan rättigheter, bara skyldigheter. och idiotin att man inte får läsa på distans under tiden. Jobbar man heltid har man fritid att göra vad man vill på, men i fas 3 finns ingen fritid att bestämma över själv. Gör man nå't på eget initiativ/bevåg riskerar man indragen ersättning som man är beroende av för försörjningen. Man sitter fast......
Rättlös och låst
Min första plats gav mig stärkt självförtroende och möjlighet till att testa rekonditionering av gamla datorer samt datorsupport. Detta gav mig sedan blodad tand till att söka till en IT-utbildning. Min nya plats ger mig friheten att fortsätta utvecklas inom data.
Mikael
Har varit hos två fas 3-anordnare, inne på min 39 månad i fas 3. Omräknat i kronor /5000 kr X 39 månader =195 000 kr till två företag totalt.
Busskostnader för mig till månadskort i kommunen är ca 18 000 kr nu efter tre år.
Ja om det finns så mycket mera pengar till hittepå-fas 3-företagen men inte pengar till mina resor till fas 3-sysslan, så är det ju slöseri med pengar.
Många arbetslösa får ju ta sina matpengar till resorna för att närvara på sin fas 3-syssla? Ville beskriva hur pengarna som står emot varandra i samhället, vad den arbetslöse får lägga på resor och hur mycket staten delat ut till de två fas 3-företagen som jag nu varit på i över tre år.
Dagarna bara går
Det gäller att visa framfötterna enligt anordnarna, men efter samtal med dem vet jag att de inte gör någonting för att hjälpa oss, "Vi är ingen arbetsförmedling". Utan vi ska utföra ordinarie sysslor annars hotas vi att det lilla bidraget dras in. När vi söker efter jobb på dagtid upplevs det från anordnar håll som en onödig syssla, för det tar tid från de sysslor som de vill få utförda.
Utnyttjad
Jag träffar min arbetsförmedlare i snitt en gång om året, när det är dags att byta anordnare.
Ointresserad
Efter drygt fyra år i fas 3 erbjöds jag den 1:a maj en trygghetsanställning på kommuenn! Så mina svar blir lite missvisande. På min första plats trivdes jag toppenbra och jag kände mig aldrig mindre värd eller utnyttjad. Arbetsuppgifterna var roliga och utvecklande. Så, i höstas, tvingades jag sluta där eftersom AF:s regler inte tillät att jag stannade. Några pengar att anställa mig för fanns inte. Istället arbetar jag nu i kommunarkivet och på familjecentralen. Det är där jag efter ett halvår som fas 3 erbjudits trygghetsanställning. Jag som blev sjuk 2003, (blev uppsagd från min mångåriga anställning som dagbarnvårdare under min första tid som sjuk) och därefter aldrig blivit återställd är förstås glad över att äntligen ha fått ett arbete igen. Det finns dock några "men". Jag har en hel del att berätta om hur det känns att hamna i denna "smet"! Som fas 3 anses man av många vara oduglig. Varför har man annars hamnat där, tänker många. Jag har skrivit insändare, dock inte fått dem införda i Corren (!) men en publicerades i Aftonbladet. Jag har till och med skickat ett brev till regeringen.
54-årig kvinna
Slaveri på hög nivå. Jag skulle jobba med ordinarie arbetsuppgifter åt företag som jag jobbat för innan, fast nu utan lön, utan semester, utan rättigheter, utan a-kassa, utan pensionsberättigat, utan någon hjälp vid problem (som fack), och där det fanns personal som stod och gjorde exakt samma arbetsuppgifter fast med ordinarie lön. Jag sa att jag kunde gå med på att jobba gratis/ volontärarbete om jag själv fick välja ställe, och angav 3 organisationer. Men i slutändan så bestämde min handläggare att jag fick välja hans alternativ, som dessutom var ett tvåårigt kontrakt, eller gå utan ersättning. Jag valde fattigdomen, utan ersättning. Jag kunde inte gå med på detta arbetsvillkor som dessutom tränger undan en riktig anställning. Det var så förnedrande att jag började gråta, trots att jag är en man som endast gråtit två gånger sen jag var 10 år.
Det var också massa annat trams som hände från att jag blev inskriven i fas 3 tills dess att jag blev utskriven. Först så fick jag inte ta någon sysselsättningsplats, utan det var bara jobb som gällde. Sen var det bara sysselsättningsplats som gällde helt plötsligt... Chefer som gjorde som de ville där de nästan började anmäla sig emellan, (men de gjorde såklart inte det, trots att de tänkte). Olika regler beroende på vem man frågade... hot och förnedring, mm. Nej, skönt att slippa.
Kristianstad
Waste of time.
Trött
Avstjälpningsplats för arbetslösa, fritt utnyttjande av arbetskraft.
Ingen chans till jobb
Ingenting funkar med nått.
Less
Vuxendagis. Varför ska man träffa arbetsförmedlare, det enda de är ute efter är ju statistiken oavsett att det kostar att förnedra och kränka människor. Jobb och framtid är ointressant för arbetsförmedlare. Låtsasjobb där du har ingen framtid, så de får sin statistik och rundgång som arbetslös är det enda intressanta. Kom ihåg: Af kör med att alla fel är den arbetslöses.
Fuskande statistik är det enda det AF är till för. Alla arbetsmarknadsåtgärder, spelar inger roll vad de döper det till oavsett regering. De styrande erbjuder samma sak och samma ställen år ut och år in. Antingen göra riktigt och samma jobb för en slavlön medan de fast anställa står där och ser på år ut och år in. Eller hamna på ställen där ingen gör nått för ingaresurser finns. Självklart tycker de som inte klarar av att arbeta att det är bra och ger nått. Tills den dagen de ser verkligheten: att de kommer snurra runt i skiten resten av deras liv. Men allt byter bara namn så statistiken blir fin för regeringarna. Vissa förstår det, vissa är helt borta från verkligheten, och kommer aldrig att förstå det. Men alla långsamt avvecklas som människor med meningslöst skit.
Lära sig något kostar pengar i omkostnader. Sånt finns aldrig att slösa bort på arbetslösa. Handlar om att tjäna pengar på de arbetslösa och få fin fuskande statistik. Vad som händer med de arbetslösa skiter man i.
Avlivning av människor