Under tisdagsförmiddagen publicerades en artikel på corren.se som handlade om ett hus på Västanågatan. Linköpings kommun skulle hyra huset för 1 146 000 per år i fyra år. Förhandlingarna var klara och det enda som saknades var ett beslut i kommunstyrelsen.
Artikeln ledde till att det inte blev något hyreskontrakt – ärendet återremitterades. Det betyder att det kanske dyker upp senare eller att det begravs för alltid.
Orsaken var att fastighetsägaren – med början för ungefär ett år sen – sagt upp hyresgästerna för att istället hyra ut hela huset till kommunen. Poängen med detta är att en normal hyresintäkt på ett bostadshus av denna storlek ligger på cirka 400 000 eller kanske 500 000 kronor per år. Kommunens hyresbud var alltså mer än det dubbla.
Linköpings kommun har ett tämligen desperat behov av att skaffa fram sängplatser till människor som fått uppehållstillstånd i Sverige. Det handlar om tillfälliga bostäder som måste fram fort.
När den styrande majoriteten (S,MP,L) fick kännedom om att huset tömts på detta sätt ville de inte längre genomföra avtalet.
– Det kan innebära att ägaren kringgår den reglering som finns på hyresmarknaden och det måste vi titta närmare på innan vi fattar beslut, sa kommunalrådet Elias Aguirre (S).
Det inställda beslutet gav också oppositionen bränsle till en lång debatt. Fredrik Lundén (M) var för dagen ersättare i kommunstyrelsen:
– Det här handlar om att känna sin stad. Om det helt plötsligt finns ett helt tomt hus i Gottfridsberg så är det väl klart att det är tömt. Det är ju inte så att det – i detta bostadsbristens Linköping – finns hus stående tomma. Och när vi som kommun går in och betalar sådana här fantasihyror så är det väl klart att det är massor av fastighetsägare som vill ha ett lukrativt kontrakt, sa han.
Christian Gustavsson (M), kommunalråd och ordinarie ledamot i kommunstyrelsen ville ta ett större grepp om problemet. Beslut om att hyra fastigheter dyker upp med jämna mellanrum i kommunstyrelsen och han ville se en helhetsbedömning kring hur kommunen ska lösa frågan.
– När jag tittar på det här så blir det uppenbart att inte Linköpings kommun har kontroll över situationen som det är just nu, sa han.
Samtliga Sveriges kommuner har av staten ålagts att ta emot ett visst antal människor som fått uppehållstillstånd. Antalet är beräknat utifrån hur stor kommunen är och för Linköpings del handlar det om 392 människor under 2016. Jakten på bostäder handlar för det mesta om att hitta tillfälliga sängplatser.
Staten skickar också med pengar för att täcka de kostnader som kommunen får.