Riksorganisationens ordförande Sven-Erik Alhem och generalsekreteraren Eva Larsson kom till Linköping med ett klart mål: att få Brottsofferjouren i Linköping på bättre tankar så att den blir kvar i förbundet.
– Jag har sagt det tidigare men kan säga det ännu en gång; det här mötet borde ha skett tidigare. Det var vårt fel, men nu går vi vidare och gör vårt bästa för att reda ut situationen, säger Sven-Erik Alhem.
Med "situationen" menas Linköpingsföreningens upprepade kritik mot Brottsoffersjouren Sveriges stadgar med minimikrav som alla lokala föreningar ska följa och önskan att lämna riksförbundet. Brottsofferjouren är en ideell organisation som består av bland annat lokala jourer runt om i landet och ett förbundskansli i Stockholm.
Den lokala föreningen i Linköping skrev aldrig under de minimikraven utan bad om stöd och förklarade varför de inte kunde följa dem. Avsaknad av respons från Stockholm ledde till brist på förtroende från Linköpings sida. Men det är dåtid, enligt Sven-Erik Alhem.
– Jag uppfattade vårt möte i Linköping väldigt positivt. Det som har varit har varit och nu ser vi framåt. Vi tycker om Linköpingsföreningen och vill att de stannar kvar, säger han.
Men det innebär inte att den lokala föreningen ska slippa följa stadgarna med minimikraven.
På Brottsofferjouren i Linköping beskrivs det gångna mötet också positivt.
– Vi har diskuterat och vi försöker hitta förståelse för varandra. Vi har också fått svar på några frågor, men inte på alla. Det här är första gången som en lokal brottsofferjour har begärt utträde ur riksorganisationen och det verkar inte vara helt klart hur detta kan sluta, säger Camilla Johansson, styrelseordförande i Brottsofferjouren i Linköping.
Funderar ni fortfarande på utträde?
– För att vi ska återfå förtroende för förbundet måste de anstränga sig ännu mer. Vår situation kan inte lösas genom att de kommer hit och föreslår oss att göra det som vi hela tiden ansett som orealistiskt och inte har kunnat eller velat göra, säger Camilla Johansson.
Har ni uppnått något konkret?
– Vi har en dialog och vi tar ett steg i taget. Vi måste få tänka och prata mer inom vår föreningen.
Några av de minimikrav som av Linköping anses vara orealistiska är att byta ut sin logga utan något telefonnummer mot en rikslogga med nationellt telefonnummer och att bryta avtalet med Linköpings kommun.
– Vi anser att brottsoffer, vittnen och deras anhöriga får en snabbare kontakt med oss genom att ringa direkt till vårt telefonnummer som står på vår hemsida. Vi finns för dem och kontakt via Stockholm kan bara ta mer tid. Även att bryta avtalet med Linköpings kommun är inte rimligt då deras verksamhetsbidrag utgör vår ekonomiska bas för större delen av verksamheten, säger Camilla Johansson.