I slutet av 2015 sökte Linköpings kommun efter lediga rum där flyktingar kunde erbjudas en sängplats. En av dem som blev kontaktad var Kenth Johansson med fastighetsbolaget Zyrox. Bolaget äger ett kontorshus på Låskolvsgatan 2 i Hackefors och Kenth Johansson hade lediga lokaler.
Förhandlingarna om hyra och villkor inleddes i slutet av 2015 och pågick till september 2016.
Innan något avtal kunde tecknas behövdes bland annat bygglov, brandskyddsutredning och miljöutredning. För dessa förberedelser har Kenth Johansson lagt ut närmare 400 000 kronor.
– Vi höll på i nio månader och sen sa kommunens tjänsteman plötsligt att de inte ville ha lokalerna. Man har inte tagit sitt ansvar här, de kommer hit och beställer en massa saker som de sen inte vill stå för, säger Kenth Johansson.
Han syftar på upprepade besök där kommunens tjänstemän först velat ha lokalerna anpassade för ensamkommande flyktingbarn. När det inte kom så många som väntat ändrades inriktningen och kommunen ville istället hyra lokalerna för en annan typ av boende.
– Kommunens tjänstemän var här flera gånger och gav instruktioner om allt som behövde ändras. Varje gång var de väldigt tydliga med att de skulle hyra, säger Kenth Johansson.
Fastigheten i Hackefors är inte hans huvudsakliga sysselsättning, han ägnar sig mest åt sitt företag Stubbtjänst som fräser bort stubbar. För att hitta hyresgäster tar han hjälp av mäklaren Johan Westergren på Mäklarhuset.
Vad som egentligen gick snett i förhandlingarna blir en fråga som tingsrätten får ta ställning till, men enligt Johan Westergren är det uppenbart att det handlar om hyran.
– Vi hade ett möte med kommunen den 15 februari 2016 och då kom vi överens om en årshyra och ett femårigt hyresavtal, vi kom överens om en ram, men den har tjänstemannen sen missat, säger Johan Westergren.
Enligt anteckningar från detta möte skulle årshyran bli 1 032 000 kronor. För detta belopp skulle kommunen få 15 rum för ensamkommande flyktingbarn och utrymmen för sin personal.
Ett sånt här hyresavtal kan dock inte tecknas av en tjänsteman utan ett beslut i kommunstyrelsen och det dröjde ända till september 2016. När ärendet kom upp på sammanträdet var det ett av sju hyresavtal kring flyktingboenden och kommunstyrelsen fattade då beslut att ett treårigt avtal kunde tecknas med en hyresnivå på 818 000 kronor per år.
Det blev alltså både kortare och med lägre hyra.
Ungefär samtidigt som beslutet fattades ringde den tjänsteman som förhandlat med Kenth Johansson och förklarade att kommunen inte längre var intresserad av att hyra.
– Tjänstemännen var här så sent som veckan innan det där beslutet och gav instruktioner om att vi behövde fler kylskåp. Han gav instruktioner om var vi skulle börja riva, om en kommunal tjänsteman gör så måste de ta ansvar, säger Kenth Johansson.
Han vill nu ha ersättning för det han lagt ner för att uppfylla kommunens önskemål. När allt summeras i stämningsansökan blir totalbeloppet 397 053 kronor.
Fedja Serhatlic är kommunens bostadsstrateg och den som har ansvaret att hitta bostäder. Han svarar att det är svårt att veta vad som gick snett.
– Vi är inte överens om vem som har sagt vad. Vi förhandlade om en eventuell förhyrning och vi har olika uppfattningar. Vi hade olika uppfattningar vad gäller hyresvillkoren, både när det gäller hyresnivån och hyrestiden. Men de har lämnat in en stämningsansökan så frågan kommer att prövas juridiskt, säger Fedja Serhatlic.
Linköpings kommun har anlitat advokatfirman Delphi för att hantera tvisten.
I det svar som de skickat till tingsrätten framhålls det faktum att en kommunal tjänsteman inte kan teckna avtal för så stora belopp som detta handlar om. Kommunen kan inte heller anses vara bunden av "principöverenskommelser", skriver de.
När jakten på lediga rum för flyktingar summeras så står det klart att av de sju boenden som kommunstyrelsen fattade beslut om att hyra i september 2016 så är det endast tre som hyrts och också blivit bostäder för flyktingar.
Fyra blev inget alls av och ett av dessa – Kenth Johanssons – ledde till en tvist vid tinget.
