– Jag sprang ut i skogen i kalsonger och skor, livrädd, mitt i natten med en hink cannabisplantor och en trädgårdsspade till ljudet av vildsvin och hjortar som skällde.
Scenen är hämtad ur en av turerna på det behandlingshem Viktor Andersson suttit på för att bli av med sitt drogmissbruk. Istället odlade han cannabis på hemmet, bakom en gardin och ett ormterrarium. En dag kom en av övervakarna och öppnade upp gardinen, såg plantan, drog igen gardinen och började prata om ormen.
– Jag insåg då att, "han vet inte ens hur cannabis ser ut, han tror att det är en chiliplanta", men jag blev ändå rädd och gömde den i skogen. Här är förresten chiliplantan från den tiden, NagaJolokia, säger han och pekar.
I ett rum vigt åt chili visar han plantan som står inblandad bland gröna blad och ill-lila chilifrukter.
Den första chiliplantan planterades som täckmantel för marijuanaplantan, MexicanSativa, som odlades på behandlingshemmet. Han skickade efter frön från en kompis, hemmet skramlade ihop krukor och jord. Sen snattade han några krukor till marijuanan, odlade den, gömde den och förlorade den.
– Cannabiset överlevde inte, det gjorde chilin. Och när du väl har klivit in genom den dörren går det i princip inte att hitta ut.
Viktor visar upp bladen på en brasiliansk vildchili, och Satans kiss, och Carolina Reaper, NakaJolokia, BubblegumChocolate. Han berättar om blommorna, fingrar på frukterna, förklarar hur man får de lila, bruna, svart, vita. Han berättar deras namn, ursprung, varför vissa blad är räfflade och hur paprika är en söt chili skapad av människan. Han förklarar vilka sorter man kan korspollinera, hur man gnuggar dem mot varandra, om linjeavel, citruschili och varför fet ost neutraliserar hettan. Man lär sig och hör de timtals timmar research nedtankat till hjärnan.
– Mina diagnoser, Asperger och adhd, ger mig tunnelseende så jag suger åt mig allting kring ett ämne.
Missbruket bottnade i diagnoserna. Mobbning spädde på det. Skolgången var hård och Viktor sökte sig till andra grupper. Grupper som släppte in, grupper som rökte på.
– Man var så fokuserad på att bli accepterad så man började röka själv.
I början rökte han cannabis men det skulle gå djupare. I samband med urinprovslämning träffade han några grabbar som sysslade med spice. Det blev starten på ett flerårigt spicemissbruk.
– Och polisen kunde inte göra något eftersom det inte var olagligt, man fick inte tag på det, det var som en våt ål. De kunde bara ta ens grejer, trots att man var helt förstörd. Då gick man till en annan langare och fixade, det fanns överallt.
Han tror sig fortfarande ha emotionella ärr av spicet trots att det var länge sen. Efter spicet kom fler kemiska droger in i bilden. Sen kom behandlingshemmet, sen frivården, däremellan kom chilin.
– Min frivårdskontakt sysslar också med chili. Vi brukar prata om det och visa bilder för varandra.
– Chilin har verkligen hjälpt mig. Det är väl vad de flesta missbrukare behöver, sysselsättning. Jag vet inte om jag kommer trilla dit igen, men jag vet att jag vill hålla på med chili hela livet.
Nu har han precis startat upp sitt eget företag med det smartsöta namnet Sweetish Chili.
– Jag skulle nöja mig att ha ett litet företag så jag slipper bidrag. Jag behöver knappt gå plus, men bara den känslan att jag gör en skillnad, att jag bidrar. Den känslan har jag inte känt så ofta i mitt liv. Men jag kände den verkligen när jag var på Rimforsa Marknad och sålde chiliplantor. Då kände jag att jag bidrog med något som folk faktiskt ville ha, det var en ashärlig känsla.
