Det finns gott om forskning som visar att fysisk aktivitet ökar vår inlärningsförmåga. Lägg där till oroväckande rapporter om att även relativt unga människor numera får sjukdomar som förr endast drabbade äldre. Ett allt mer stillasittande liv är boven.
Men att ha skolgymnastik varje dag – med lokaler, utrustning, ombyte och dusch – är krångligt och tidsödande.
Thomas Palmqvist är sedan två år rektor på Montessoriskolan Triboliten i Ekholmen.
– Jag har tidigare haft samarbete med Hjärnbyggarna i Valdemarsvik som utbildar skolpersonal i hur inlärningsförmågan ökar av fysisk pulshöjande aktivitet, och ville testa det här på skolan, säger Thomas.
Hjärnbyggarnas "Pulsprojektet" är mycket omskrivet och har resulterat i anmärkningsvärt bättre studieresultat på många skolor. I synnerhet gäller det pojkarna.
Så när höstterminen drog igång fanns ett nytt inslag för det 50-tal mellanstadieelever som går på skolan. Schemalagd powerwalk.
Klockan 10.40 varje dag ställer de två 4–6-klasserna upp sig på två långa led. Ena ledet tågar iväg och det andra ledet hakar på.
Det handlar inte om att ha rast eller att hasa sig fram och snicksnacka med kompisar under tiden. Nej, här går det undan som attan! Ingen jogg, men promenad i rask takt som höjer pulsen. Just därför går eleverna på ett led istället för bredvid varandra. Det gör det lättare att fokusera på gången istället för på prat.
Rundan i den intilliggande skogen tar 15–20 minuter. Efteråt är det lunch.
I början var det omkring 30 procent av eleverna som uppskattade promenaderna, men skaran har växt i takt med att konditionen har ökat.
Läraren Anna-Karin Häggström Moll har den här dagen en lektion om kämparanda innan eleverna ska ut och promenera. De sitter på en matta på golvet framför Ann-Karin och lyssnar koncentrerat på uppdraget: Vad är kämparanda och vilken effekt kan det få om man visar kämparanda?
Alla skriver ned sina tankar på smålappar som Anna-Karin sätter upp på whiteboardtavlan och sedan går igenom tillsammans med eleverna.
Det var länge sedan jag såg en mellanstadieklass så fokuserad under så lång tid, måste jag erkänna. Många räcker upp handen och har synpunkter.
Det enda ordet kämparanda föder diskussioner om självkänsla, kamratskap, positivt tänkande, uthållighet, ärlighet, envishet, om att ha mål i livet, om att peppa sig själv och sina kompisar. Om att göra så gott man kan och att det räcker gott.
Anna-Karin märker stor skillnad på sin klass sedan promenaderna infördes.
– Konditionen har ökat, promenaden tar kortare tid nu än i början och det finns en härlig spänst i stegen. Tillbaka i klassrummet märker jag att de fokuserar bättre och orkar hålla ut på ett annat sätt än tidigare.
De elever som har en lång startsträcka kommer snabbare igång med det de ska.
Eleverna är med på noterna. Det här är en bra grej det här. Lite motigt i början, men en bra grej.
– Det har varit skönt för mitt självförtroende att se att jag klarar det. Men jag har svårt att hålla helt tyst medan jag går för jag är en riktig pratkvarn, säger Idris Saed.
– Jag tycker att det är roligt. Konditionen har blivit bättre och det är lugnare i klassrummet, tycker Jorinde Heller.
– Jag kör karate en gång i veckan. Då svettas jag och får flås. Nu får man flämta varje dag, det är bra, säger Marcus Gee.
Alla kan vara med. Ingen ska vinna. Det är helt gratis. Kan det bli bättre?