För Lewis Wallin har medverkan i En ingång betytt all skillnad i världen. Från att mest ha suttit hemma – utan kompisar, har han nu en praktikplats på en skola och även flera kompisar med samma typ av problem som han själv brottas med.
– Utan En ingång hade inget av detta hänt, säger han.
För honom har den samlade kunskapen och erfarenheten i projektet gjort att han blivit mera självständig och fått ökat självförtroende.
– Inte bara jag. Flera i gruppen har också antingen fått jobb eller börjat plugga. Vi har kommit i gång.
En kompis till Lewis skriver i ett mejl att han efter att han efter kontakt med En Ingång kommit ur en djup depression och fått hjälp att strukturera sitt liv.
Beskedet att projektet avslutas kom som en kalldusch. Inte bara för Lewis utan också för hans mamma Linda. Att ha ett barn med funktionshinder – i det här fallet ADHD och asperger – innebär att hon som föräldrar fått fajtas för det mesta som är självklart för alla andra.
– När vi hade träffat En Ingång första gången trodde vi nästan inte att det var sant. Det har förändrat våra liv. På riktigt.
Att ha all kunskap samlad på ett ställe, där alla har samma bild, har varit som en dröm, tycker hon.
– Ett ställe där Lewis inte varit en diagnos eller ett problem, utan en människa.
Om skälet att lägga ner handlar om pengar är det inte riktigt klokt, tycker hon.
– De här ungdomarna finns och oavsett om projektet finns eller inte så försvinner ju inte deras diagnoser eller svårigheter, säger hon.