Videon är inte längre tillgänglig
Det är för att ge cancern en match som hon den 9 januari deltar i TV4:s Cancergalan.
– Forskningen gör hela tiden nya landvinningar i kampen mot cancer. Om min mamma hade fått den cancerform som tog hennes liv i dag, så hade hon troligen överlevt. Jag vill gärna bidra till att det kommer in massor av pengar till forskningen. Det skulle kännas skönt om ställningen mellan cancern och mig åtminstone kan bli 2–1.
Vi skrev om Moa i augusti i samband med att hon var med i tv-serien "Den största dagen".
Hennes levnadsöde har berört och fortsätter att beröra många människor.
– Efter reportaget i tidningen och tv-programmet är det väldigt många människor som skrivit till mig och besökt mig på Karamello, där jag jobbar. Det blir mycket känslor och lovord av typen "det är fantastiskt att du kan vara så stark".
Blott 18 år ställdes hon ensam med sin 14-årige lillebror sedan först mamman och sedan pappan gått bort i cancer.
För Moa var det självklart att hon och Ole inte skulle splittras. Hon ansökte om att bli hans familjehem, gick en utbildning hos socialen, skaffade en lägenhet och tog snabbt körkort. Hon blev vuxen i rekordfart.
– Ja, vad annat kunde jag göra? Allt bli av med sina föräldrar är att bli av med all sin trygghet. Inte kunde jag låta Ole bli av också med mig!
TV4 har gjort ett inslag om Moa och Ole som kommer att sändas under Cancergalan den 9 januari.
Stark som en oxe. Klok som en bok. Och ändå är du bara 18 år.
– Man får spela med de kort man har. Om jag med min syn på livet kan inspirera andra och ge dem perspektiv på tillvaron, så har inte mina föräldrar dött förgäves.
Du pratar mycket om hopp.
– Ja. Hela Cancergalan handlar om det. Alla måste få ha sin sorg när en kär gått bort, men vi måste också fortsätta kampen mot den här sjukdomen, så att ännu fler kan räddas.
För att vara så hårt drabbad har du en väldigt positiv livssyn.
– Vart ska man ställa in siktet? På det som fungerar och är bra i livet eller på det som är skit? En del anhöriga "dör" tillsammans med dem som gått bort. Jag föredrar att fortsätta leva och att göra det även för dem som har dött.
Din starkaste drivkraft?
– Att ge Ole en så fin och bra uppväxt som jag någonsin kan. Hans mående är mitt huvudfokus. Men visst är det svårt ibland. Jag ska ju vara bästa kompis, syster och gränssättande förälder i en och samma person.
Sörjer du ibland att du inte kan leva som dina jämnåriga?
– Det är klart att jag inte har samma frihet som de har. De kan ta ett säsongsjobb i Åre eller luffa i Asien. De kan dra iväg hur som helst och vara spontana. Själv vet jag vad jag gör på påsklovet. Mitt liv är väldigt inrutat. Men sörjer, nej, det gör jag inte. Jag lever ju.
