Först avtalade Linköpings kommun med Migrationsverket om att ta emot 75 ensamkommande flyktingbarn- och ungdomar. I juni skrev man upp siffran till 105. Under sommaren har det dock skett en stor ökning av ensamkommande i hela landet och det ser inte ut att mattas.
Nu tar Linköping emot 3-5 nya barn- och ungdomar i veckan, och sista juli fanns 148 ensamkommande i kommunen. Därför beslutar omsorgsnämnden i dag om att starta flera nya så kallade HVB-boenden (hem för vård eller boende), utöver de fem som redan finns.
Två av dessa tillkom i somras, i Vikingstad och Bjärka Säby, och redan i september kommer två nya, i Ljungsbro och Tallboda. Vid årsskiftet ska ytterligare ett i Ljungsbro vara igång. Flera av de befintliga boendena har dessutom fått utöka antalet platser.
– Vi skulle behöva öppna ett nytt boende var tredje vecka. Den planerade utbyggnaden räcker inte för att möta den akuta situationen vi har, säger omsorgsnämndens ordförande Daniel Andersson (FP), som inte utesluter att fler boenden tillkommer innan året är slut.
Migrationsverket står för alla kostnader – boende, skolgång och god man – och kommunen kan få stöd för insatser tills barnet fyllt 21.
– Vi är noga med att hyreskostnaderna ryms i budgeten, säger Daniel Andersson.
I kommunfullmäktige råder i stort sett enighet om att Linköping ska göra vad man kan för att följa den nationella flyktingpolitiken och man fyller som sagt med råge det man åtagit sig gentemot Migrationsverket. Och det lär inte avmattas. Daniel Andersson tror att kommunen kommer att ha tagit emot 180-200 ensamkommande innan året är slut.
3-5 i veckan är dock lite jämfört med vissa andra kommuner – Malmö tar nu emot 40 barn och ungdomar om dagen, och även en mer jämförbar kommun som Norrköping tar emot klart fler än Linköping.
– Vi har en lokalbrist i Linköping. Vi borde ta mer, men det är också många som flyttar till Linköping efter att de har etablerat sig på en annan ort. Vi har bra arbetsmarknad jämfört med andra kommuner och det finns andra landsmän här. Så vår faktiska mottagning är större än den ser ut, säger Daniel Andersson.
Flera utmaningar finns, förutom lokalsituationen.
Just nu bor 59 ensamkommande i familjehem i Linköping. Där finns ett ständigt behov av fler. Särskilt för yngre flyktingbarn är familjehem lämpligare än större boenden.
Den största utmaningen kommer dock efter att de ensamkommande fått den mest basala tryggheten tillgodosedd – när de ska få en meningsfull fortsättning i sitt nya hemland.
– Vi har väldigt stor hjälp av civilsamhället. Röda korset ordnar läxläsning, Svenska kyrkan har läxläsning och sociala aktiviteter och idrottsföreningar har varit snabba med att erbjuda gemenskap, säger Daniel Andersson.
Första steget till ett helt självständigt liv är att bo i en utslussningslägenhet, ofta en liten etta där de fortfarande har tillgång till personal. Efter det ska de klara sig helt själva.
– Vi behöver hitta integrationslösningar framöver. Det är vår största utmaning: hur de ska få en bra väg in i det svenska samhället, säger Daniel Andersson.