Det låter som ett skämt, men det är det verkligen inte.
Varje månad drabbas mellan 20 och 25 personer i Östergötland av den svåra tarmbakterien clostridumdifficile.
Oftast har de ätit antibiotika innan utbrottet.
Nu har det visat sig att nio av tio patienter relativt snabbt återhämtar sig om de får tarmbakterier från en frisk donator.
Nu går Universitetssjukhuset ut och söker friviliga givare av avföring bland allmänheten.
– Antigen skiter man hemma eller så fixar man det här på plats. Det viktiga är att bajset är färskt. Vi är ute efter glada bakterier och vi vill att det ska vara fortsatt glada när vi fryser ned dom, säger överläkare Lena Serrander.
Hon förstår att folk säkert drar på mungiporna, men betonar allvaret i det hela.
– Folk som drabbas av den här elaka bakterien får ofta diarré och smärtor i buken. Med hjälp av friska bakterier kan vi hjälpa dem till ett bättre liv.
– Vi ser gärna att man betraktar det här på samma sätt som att vara blodgivare. En person får till exempel inte vara sjuk vid lämningstillfället.
Andra krav som ställs är att donatorn är medicinfri, har regelbundna avföringsvanor och att konsistensen på bajset är normal.
– Regelbundna vanor kan vara att man bajsar en gång om dagen, säger Lena Serrander. Normal konsistens är att bajset är lättformat. Alltså inte för hårt och inte för löst.
Personen får heller inte ha vistats utanför Norden sex månaderna före själva avlämningen.
Hanteringen av avföringen sker enligt konstens alla regler där massan först mixas i en shaker av hushållsmodell.
Därefter silas geggan för att ta bort sådant som inte brutits ned, typ majs eller andra hårdsmälta prylar.
Den stank som möjligtvis sprider sig undviker personalen till stor del genom att arbetet sker bakom en glasskärm.
– När vi är klara fryser vi ned slutprodukten, förklarar Lena Serrander.
Den patient som senare ska bli hjälpt får en dos i ändtarmen.
Mängden är cirka två centiliter.
De som blir avföringsdonatorer kan lämna bajs två eller tre gånger per vecka för att därefter ha ett uppehåll på några månader, menar Serrander.
– Vi tar det vi får, säger hon.