– Vi hade fått in anmälningar tidigare, bekräftar kommundirektör Paul Håkansson.
Han är kommunens högste ansvarige tjänsteman med ett förflutet som landstingsråd.
Vad ledde anmälningarna till?
– Vi hade en dialog med Frösunda, men vi har inte gått på djupet med platsbesök och liknande.
Varför inte?
– Vi vill jobba med förtroende och tillit gentemot de utförare vi har. Vi måste kunna lita på att de uppfyller de avtal vi har träffat. Det finns rapporteringssystem för incidenter och brister i verksamheten. I det här fallet har vi fått felaktiga uppgifter.
Frösunda har ljugit?
– De har i alla fall inte lämnat korrekta uppgifter.
Det krävdes alltså att någon skulle dö för att kommunen skulle göra en riktig granskning?
– Ja, det var omständigheterna kring dödsfallet som ledde till att vi begärde in uppgifter från Frösundas tre boenden i kommunen. Vi har fortfarande inte fått in mer än vissa svar. Med den samlade informationen vi hade fanns det anledning att granska de tre boendena.
Frösunda förnekar att företaget lämnat felaktiga uppgifter.
– Jag har ingen aning om vad han menar, säger vd Susanne Sidén, och det är ett stort problem att varje gång vi frågar vilka allvarliga avvikelser frågan gäller, hänvisar kommunen till sekretessen.
Senare utvecklar företaget svaret i ett mail:
– Vi tycker att diskussionen bör föras på en saklig nivå, och vi ser därför inga skäl att gå i svaromål i media.
– Frösunda har bedrivit verksamhet i åtta år i Linköping utan några tidigare klagomål från kommunens sida. Den ensidiga bild som nu presenteras är helt orimlig. Kommunen har agerat fel, och det kommer rättsprocessen med tiden att utvisa.
Kommunens granskning visade på två typer av brister, berättar Paul Håkansson, dels att verksamheterna inte bemannats som de skulle, dels att beslutade insatser inte har blivit utförda.
Paul Håkansson är mycket förvånad över utvecklingen i företaget Frösunda Omsorg AB.
– Ja. Det var tidigare ett aktat företag med ett varumärke som hade gott rykte i funktionshinderkretsar. Nu hör vi om problem på många håll: i Borås, i Halmstad, i Gävle.
I Linköping gav kommunens granskning en lång lista på brister, som underbemanning och outbildad personal, ständigt nya verksamhetschefer (fyra stycken på ungefär tre månader), att brukarna inte fått de insatser de har rätt till och avsaknad av den hälso- och sjukvårdskompetens som avtalet kräver.
Här har Frösunda en annan uppfattning.
– Man kan inte räkna bemanningen på det sätt kommunen gör, säger Susanne Sidén.
I Frösundas reklamation av kommunens uppsägning av avtalet förtydligas: "den genomsnittliga bemanningen ska inte heller beräknas vare sig per månad eller på godtyckligt utvalda fyraveckorsperioder, utan på de i förfrågningsunderlaget och i uppdragsbeskrivningen angivna begränsningsperioderna om sex månader."
Frösunda menar att samtliga tre uppsägningar bygger på felaktigt och ofullständigt underlag och är avtalsbrott från kommunens sida. Kommunen säger å andra sidan att den samlade bilden av kommunens granskning ger saklig grund för att säga upp samtliga avtal, säger Paul Håkansson.
– Jag är förvånad över Frösundas reaktion. Deras krav på 50 miljoner i veckan som viteskrav är inte normalt i svensk rättspraxis.
Frösunda har valt att sikta in sitt försvar mot kommunens granskning på ett enda boende, i Tannefors.
– Ja, allt har handlat om hur verksamheten där ska bedrivas, säger Paul Håkansson, Frösunda fokuserade på att vi inte skulle använda företagets lokaler.
– Vi riktade in oss på händelseutvecklingen i Tannefors eftersom läget var akut, säger Susanne Sidén. Vi måste förhindra att kommunen går in i våra lokaler.
Frösunda har missbrukat sitt goda namn och rykte, menar Paul Håkansson.
– Mycket tyder på att företaget inte är välskött. Om det vill överleva, måna om sitt varumärke eller vinna anbud i framtiden, borde det dra sig ur den här historien diskret och försöka sänka tonläget. I stället begär de provocerande höga vitesbelopp och i den senaste artikeln i Corren försökte de rentav påstå att det inte finns några brister i verksamheten.
– Det är UPPENBART oriktigt.
Det går inte, menar han, att skylla på att medarbetare har misskött sig eller att en eller annan verksamhetschef har visat sig inte vuxen uppdraget.
– Nej, de här bristerna är så systematiska och strukturella att styrelsen absolut måste känna till dem. Dessutom hör vi ju samma kritik från andra håll i landet.
Kommunen har ansvar för den vård och omsorg som dess entreprenörer utför. Kommer tillsynen att förändras efter det som har hänt?
– Vi måste nog gå djupare och anmälningar av missförhållanden måste kanske i större utsträckning leda till platsbesök. Men samtidigt måste vi också kunna lita på att våra utförare följer avtalen. Rapporteringssystemen ska visa när det finns brister.
– Men det fungerar förstås inte när entreprenören underlåter att lämna information eller lämnar uppenbart felaktiga uppgifter.
Kommunen måste försvara brukarnas intressen så långt det bara är möjligt, säger Paul Håkansson.
Vad händer nu?
– Vi måste se över hur vi jobbar med kvalitetsarbete och tillsyn och följa upp hur vi hanterar anmälningar. Kanske kommer vi att vara lite mindre godtrogna i framtiden.
Frösunda planerar att stämma kommunen.
– Vi genomför för närvarande en utredning av grunderna för sådana rättsliga åtgärder mot Linköpings kommun på grund av avtalsbrott, skriver företaget.