LINKÖPING
Jobbet på Universitetssjukhuset i Linköping fyller Karins liv, men det finns också annat som betyder mycket.
Karin Berg är Motalatjej, växte upp på Mossen. Pappa Olle Berg var känd frisör i Motala, och drev också en klassisk bangolfbana i Varamon. Mamma Eva Berg gick bort för inte så länge sedan, vid 99 års ålder, och arbetade på apoteket i Motala.
– Min förebild, säger Karin om sin mamma.
– Hon älskade livet och var en stark person, jag har lärt mycket av henne.
Och pappa Olle visade på sitt vis vilken väg Karins yrkesliv skulle ta.
– Han tvingades amputera benen. Jag var tolv år när jag på något sätt blev upptagen med fenomenet smärta, pappa hade ju det som kallas fantomsmärtor.
1981 blev Karin färdig narkossköterska och arbetade på lasarettet i Motala som ansvarig för barns narkos. På 1990-talet började hon arbeta i Linköping med att ta hand om barn som tvingas bli utsatta för obehagliga eller smärtsamma inslag i vården.
I hela sitt yrkesliv har Karin drivit frågan om barns och ungas smärta. Hon startade en enhet för det hon ansåg var ett eftersatt område, Barnsmärtenheten.
– Det var mycket jobb att få i gång den. Är man inte doktor utan ’bara’ sköterska får man kämpa. Men jag kan vara envis.
I dag är Karin Berg chef för en enhet på US med sju sköterskor och en narkosläkare.
Det handlar alltså om att lindra barns plågor.
– Allt från att lindra eller ta bort smärtor efter operationer, lindra obehag och smärta vid obehagliga procedurer som lumbalpunktion, där man tar prov på ryggmärgsvätskan, eller röntgenprocedurer som barn kan bli rädda för. Eller när man drar ut stift efter frakturoperationer. Alla tänkbara situationer. Vi samarbetar också med brännskadeenheten på US.
Karin har inhämtat forskningsrön under många år och menar att smärta är en livsviktig varningssignal, men att den för den sakens skull inte ska behöva betyda ett onödigt lidande, som också kan fördröja läkeproceduren.
Den som arbetar på barnsmärtenheten måste ha stor fantasi och känslighet.
– Vi leker och sjunger. Man får använda alla medel för att distrahera barnen och informera dem, avleda uppmärksamheten. Föräldrarna kan bli förvånade när vi sjunger och stojar av hjärtans lust för att göra det lättare för de unga patienterna att stå ut med något olustigt som måste göras. Ibland får man gå in och söva.
Hur är det att ha ett sådant jobb?– Jätteroligt! Det kräver tålamod och fantasi att möta barnen på deras villkor och man får ju så otroligt mycket tillbaka.
Barnsmärtenheten på US är en av få i Sverige och en av de första. Karin grundade dessutom Svensk barnsmärtförening för 20 år sedan. Föreningen anordnar utbildning och kongresser inom området barn och smärta.
I år har Karin avgått som ordförande för föreningen.
– Där har jag trappat ner.
Och det andra som betyder mycket för Karin Berg?
Äventyret.
– Vi är ett gäng som faktiskt kallar oss ’Äventyrarna’. Vi har rest till platser som Kilimanjaro, Tanzania, Peru, Galapagosöarna, Indien, Sri Lanka. Nästa resa kan bli till Karibien, men vi har pratat om Himalaya också.
Resor alltså. Och utomhusliv.
– Jag är ju gammal Mullefröken.
Mountainbike och kajak. Cykelvasan i augusti blir det. Och något som får Karin Berg att stråla är när hon talar om styrke- och konditionsträningsformen crossfit, som hon utövar tre gånger i veckan.
– Det är otroligt roligt! Man tävlar mot sig själv, men dessutom är vi ett så härligt gäng som träffas.
Karin och hennes man är sedan tio år bosatta vid Varamostrandens norra ände och kan gå ner och ta morgondopp ett stenkast från huset.
– Jag lever verkligen ett gott liv.
