Videon är inte längre tillgänglig
När vi svänger upp på planen framför Säby Norrgård är det bara de tomma transportburarna i bilarna som skvallrar om det finns hundar i närheten. Vi vet att här pågår kurs. Men det är tyst. Inte ett skall, inte ens ett litet gläfs hörs.
Bakom en "fikabarack" hittar vi hundarna, samtliga av rasen Border collie. Hundarna är inte ett dugg intresserade av oss – vänder inte ens på huvudet. De är i stället helt fokuserade på det som pågår på fältet framför dem.
Västerviksbon Håkan Swartz med Zita ska precis avlösa Lisbeth Iller och hennes hund Roy. Lisbeth Iller har åkt från Kilafors i Hälsingland och orsaken till det stavas Mosse, eller egentligen Carl-Magnus Magnusson. Han är vän med paret Lars och Barbro Svanberg på Säby norrgård. Hit kommer han lite då och då under året för att hålla kurser. Så populära att de är fulltecknade redan innan de ens är planerade. Mosse är nämligen inte en kursledare vilken som helst. Han är en internationellt erkänd expert på vallning med många utmärkelser i bagaget och också med lång erfarenhet som domare.
Bor i Skottland
Sedan 2010 bor han i Skottland, dit han flyttade från Gryt.
– Jag behövde bättre konkurrens, förklarar han där han står i solskenet med keps på huvudet och blicken på fåren.
Men även klimatet – det faktum att det finns gräs året om, och att det sällan är några snömängder att prata om – betydde en del för beslutet att flytta från Gryt och satsa på fåruppfödning och träning av vallhundar. Just nu har han 250 tackor och ett 15-tal hundar. Åtta "egna", resten tränar han och säljer.
Då och då avbryter han sig för kommenterar det Håkan och Zita gör.
– Ser du där? När han gör så där, då reagerar hunden så, säger han och pekar.
En del hundar på kursen är unga och nybörjare. Men här delas det aldrig ut vare sig frolic, levergodis eller annan uppmuntring. Hunden är född till att göra just detta; valla.
Men inget handlar om lydnadsträning
– Hundarna kontrolleras med kommunikation. Inte lydnad, förklarar Mosse.
Hundens jobb
Kursdeltagarna skrattar när jag frågar om de går på lydnadskurser också. Men nej, sånt får andra ägna sig åt.
Det här handlar om att hunden har ett jobb att göra.
– En bra hund beter sig så att fåren förstår vad den vill. Den ska ha respekt för fåren, hålla sig på avstånd och vara lugn för att inte stressa dem, säger Mosse.
Han är egentligen väldigt kritisk till utvecklingen med vallning som tävlingssport. Han gillar det inte. Vallning handlar, för hans del, om att hantera djur i det praktiska arbetet
– I tävlingar ligger fokus på hunden, men mitt fokus är egentligen på fåren, säger han.
I gänget som finns hos Lars och Barbro den här dagen har alla utom en egna får, även om det rör sig om betydligt mindre besättningar än vad Mosse är van vid i Skottland. På Säby norrgård har Lars och Barbro ett hundratal får som betar på ett stort område. Till hjälp har de gårdens hund.
– Med hundens hjälp klarar vi fåren helt själva, säger Lars Svanberg.
Svåra saker
Konsten att på långt håll, med väldigt små medel – en särskild sorts visselpipa – få en hund att hantera en flock på det sätt som önskas kan verkligen imponera. När Charlotta Quiding, från Stjärnhov, och hennes hund Dave går ut till fåren tystnar alla. Med små korta, och för örat fina, visslingar driver Dave lugnt fåren över fältet och in genom en grind. I ett andra moment delas flocken och som sista del avskiljs ett av fåren från de andra tre.
Jag begriper att detta är jättesvårt.
Att det sker utan en enda frolic är däremot – för mig – helt obegripligt.