Videon är inte längre tillgänglig
Amanda studerar till civilingenjör i mjukvaruteknik, medan Victor Karlsson Sehlin läser datateknik. Hon var en av de personer som såg honom senast.
Hon beskriver hela tisdagskvällen som en glad kväll. Både hon och Victor var utvalda av sin sektion att utbilda sig till överfaddrar – faddrar med lite extra ansvar – inför höstterminens nolleperiod. Ytterligare fyra blivande överfaddrar var med i den lilla grupp som började festa vid 18-tiden på tisdagkvällen. De började med att gå ett så kallat "fulvinspår".
– I princip går det ut på att ta sig runt ett spår, dricka vin vid olika stationer och lösa lite olika uppgifter, förklarar hon.
Hon beskriver stämningen som glad. Hon och Victor pratade en del om det här att vara överfadder och säger att de båda var hajpade över uppgiften.
– Ja, Victor var verkligen pepp på att invigas i överfadderiet, det var alla vi faddrar.
Bar i skogen
Efter fulvinspåret var alla i gruppen lite berusade och de fortsatte det egna festandet på gräsmattan som ligger intill Slasquenskogen där den riktiga festen sedan ägde rum. Ett ställe som för övrigt ligger bara någon minut från Victors lägenhet. Kvällen fortskred och så småningom hamnade alla på festen i skogen. Här fanns en bar så den som ville fortsätta dricka kunde göra det.
Kvällen rullade på. Senaste gången Amanda såg Victor var vid 22, eller 23-tiden – förmodligen närmare kl 22 – gissar hon.
Tillsammans med några andra ur gruppen pratade de lite. Hon minns inte precis om vad. Sedan gick hon iväg på sitt håll.
Vart Victor gick eller vad han i så fall skulle göra har hon ingen aning om. Enligt Amanda kände de inte varandra jätteväl. De hade träffats tack vare överfadderiet.
Hon är märkbart omskakad av vad som hänt. Att det nu gått över en vecka sedan någon hörde av Victor är oroande och tankarna mal.
– Jag är beredd på det värsta, men hoppas på det bästa, säger hon.
Allra värst tycker hon att ovissheten är.
– Jag vill veta vad som hänt.
Undviker Märkesbacken
Känslan för vissa delar av campusområdet har förändrats för henne. Hon undviker vissa ställen. Som den så kallade Märkesbacken – som ligger precis intill tisdagskvällens festplats.
Rösten darrar och hon får tårar i ögonen när hon säger:
– Jag tycker det är jättejobbigt att vara där just nu
Dammarna i Skulpturparken – i studentmun kallat Viagraparken – där hundarna markerade är ett annat sånt ställe hon absolut undviker.
Får du något stöd nu?
– Ja, jag har många bra vänner som tar hand om mig och jag känner många jag kan prata med.
p