Trots att raggarkulturen idag är mer av familjetradition än våldsam ungdomskultur finns ett visst mått av uppror kvar. För bara ett par år sedan hade nyårscruisingen i Linköping inget tillstånd, vilket slutade med polisen kom och man fick avbryta hela kortegen.

– Efter det tyckte jag att det kunde vara trevligt att ha ett tillstånd och få köra. Men anledningen till att det traditionsenligt inte är mer än en timma är helt enkelt för att det var den tid det tog för länsman att fatta att det var något på gång på stan, säger arrangören Frasse Fransson och skrattar.

Att ta ut bilarna och köra en sväng på nyårsafton är en tradition med långa anor i Linköpings raggarkretsar.

Artikelbild

– Det här är en tradition som jag tror har funnits sedan sent sextiotal, men det vet jag inte med säkerhet. Första gången jag var med var i alla fall 1971, säger Frasse.

Suget större än våndan

Då kunde man fortfarande köra gamla raggarsvängen. Den har arrangörerna försökt återskapa, så som den såg ut under första halvan av sjuttiotalet, så gott det bara går.

– Några gator får vi absolut inte åka på, inte ens med tillstånd, men vi har gjort så gott vi har kunnat i alla fall.

Artikelbild

| Raggarväng. I möjligaste mån har man försökt återskapa raggarsvängen från sjuttiotalet.

Alla bilar som kommer är inte, som Frasse säger, "i utställningsskick", men det kommer några riktigt fina bilar också. Trots risken för regn, snö slask och salt.

– De som har riktigt dyra cabbar kanske inte vill utsätta dem för regn och slask, men det kommer några riktigt fina dollargrin. Det är som de säger – suget efter att få åka är större än våndan över att få putsa en helg.