Det låter bittert, och det är bittert.
– Visst är det så. Vi har kämpat länge utan att någon har lyssnat. Men nu är det slut, säger Claes-Henric Löfgren, före detta överstelöjtnanten vid Kungliga Livgrenadjärregementet I4, och – fram till årsmötet 28 februari – ordförande i föreningen Garnisonsmuseet och Östergötlands försvar.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser är det över. Åtminstone är det vad museiföreningen befarar. Föreningsmedlemmarna tackar för sig och överlämnar såväl museiföremål som själva byggnaden, och området omkring, till andra att vårda.
När nyckeln tas ur låset efter årsmötet är det med vaga löften om en återkomst som ett museum över Östgötaförbandens militärkulturella historia. Men inte inom en överskådlig framtid.
Så det är klart att det känns bittert för medlemmarna – ett gäng gentlemän +75 upp till 99 som helt ideellt drivit museet sedan 1998. Redan för två år sedan flaggade museets styrelse för att den nu nått vägs ände. Men någon större respons från kommunen har de inte fått.
Corren har tidigare skrivit flera artiklar, om turerna kring Röda förrådet, där museet huserar. Mycket har fokuserats runt en flytt av själva förrådsbyggnaden, ett beslut som togs i fullmäktige 2009. Där har överklaganden avlöst varandra men till slut gav Förvaltningsrätten kommunen rätt mot länsstyrelsen. Byggnaden får flyttas. Det är snart ett år sedan. Pengar till flytten finns, men kommunen har inte satt en krona till underhåll. Så byggnaden lär stå kvar ett bra till.
Men ett större problem, enligt styrelsen, är att intresset för att ta över själva museeidelen har i princip varit obefintlig från Friluftsmuseet Gamla Linköpings sida. Det är nämligen till området kring Gamla Linköping som Garnisonsmuseet och även förrådsbyggnaden är tänkta att flytta. Men än finns det ingen självklar plats för någondera, enligt vad Friluftsmuseets chef Tina Karlsson sagt i en tidigare intervju.
Just nu ligger allt på is och vad som händer med inventarierna i museet är än så länge inte klart. En del av sakerna tillhör det statliga Armémuseum, andra ska finnas kvar i länet. Nu ska en inventering av muséet ske. På kommunens initiativ. Onödigt, enligt Claes-Henrik Löfgren. En sådan gjordes för några år sedan och allt finns på pränt. Inte heller chefen för fakta och föremål vid Armémuseum, Per Sandin har frågat efter sådan.
Claes-Henrik Löfgren har sin uppfattning klar:
– En inventering är bara ett svepskäl för att förhala beslut om vad som ska hända med själva muséet.
Det är med sorg i hjärtat som medlemmarna nu har sitt sista årsmöte. Med Garnisonsmuseet försvinner hela Östergötlands militärhistoria, befarar de. En tidsperiod från 1542 fram till dags dato. En viktig del i muséet visar samtliga förband som har funnits i länet, från Karl XI:s indelningsverk 1682 fram till den allmänna värnplikten 1902.
Om det är något som ska sparas till eftervärlden så är det framförallt den delen, anser Claes-Henric Löfgren. Utan de militära förbanden; inget Saab, inget universitetssjukhus och inget universitet, det är hans fasta övertygelse.
På väg ut ur muséet fastnar blicken på en tavla där det står att läsa:
"Gud och soldater vörda vi, när i tider av fara de stå oss bi, när faran är borta och fyllda bli faten, då glömma vi Gud och förakta soldaten."
– Ja, så är det. Där är vi nu.
Claes-Henric sätter nyckeln i låset.
En era är förbi.