Efter mordet: Vrede, sorg – och rädsla

Blodfläckarna intill stenarna lyser röda alldeles i utkanten av stora parkeringen i Skäggetorp. Människor går långsamt förbi, klungor samlas intill och pratar lågmält. Här blev någon mördad i går natt.

Foto: Peter Jigerström

LINKÖPING2014-07-30 06:45

Många säger att de bara har väntat på det här, våldsamheter och död har legat i luften. Hämnd föder hämnd. Alla vi pratar med, alla utan undantag, är övertygade om att mordet är det senaste resultatet av de pågående gängbråken.

– Jag vill i och för sig inte försvara området, men det här har egentligen ingenting med Skäggetorp att göra, säger Rigobert som kommer förbi mordplatsen med sin lilla dotter.

Han menar att de verkliga problemen orsakas av en grupp som står utanför det vanliga samhället.

– Det handlar säkert om pengar i den parallella ekonomi som är de här ungdomarnas värld. Samhället tillåter alldeles för mycket. Det som krävs är tillit och den ramlar inte ner från himlen. Den kräver hårt arbete. Det är dags att sluta tycka synd om oss invandrare. Kräv att vi anpassar oss. Det ger respekt.

Vi träffar flera som har hört skotten. En del tänkte att det var smällare, men inte åttaårige Samad.

– Jag hörde skotten och kunde inte sova i natt. Jag var osäker på om jag skulle dö. Och det kommer bara att bli värre. De har bränt ett cykelförråd vid mitt hus och det har varit ett rån i en lägenhet nära oss. Nu har någon blivit dödad precis här. Det är klart att jag är rädd!

Benjamin Imamovic, projektledare på det nedbrända allaktivitetshuset, är rädd att situationen trappas upp ännu mer.

– När allaktivitetshuset brändes ner trodde jag att botten var nådd, men det här är ännu värre, säger han. Jag är jätterädd för vad som händer nu. Nu måste polisen verkligen ta tag i det hela.

Många lägger stort ansvar just på polisen.

– De är aldrig här när det bränner till, säger en affärsinnehavare som har bott i Sverige i 20 år. Fast egentligen har föräldrarna ett ännu större ansvar, de som inte fostrar sina barn.

– De som inte respekterar de svenska lagarna borde utvisas. Det är pinsamt, de kriminella bara skrattar åt samhället.

Han, liksom så många andra, vill inte avslöja sitt namn eller vara med på bild.

– Absolut inte, säger han. Jag har barn. Jag är rädd.

– Klart vi är rädda, säger en man som just ska flytta från Skäggetorp. Min tjej får inte gå och handla ensam längre. Det är inte tryggt här.

Han tvekar inte om hur problemet ska lösas:

– Plocka gängledarna, fem-sex personer, och låt dem sitta i fängelse några år. Då skulle de andra få en chans att hitta nya, riktiga förebilder.

Skäggetorpskyrkan håller extraöppet för människor som vill söka stöd och plats för samtal. Också medborgarkontoret i centrumhuset har utökat öppettiderna och där finns socialjour, stadsdelsutvecklare och polisen på plats.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!