Vision For All bildades 1995 av Linköpingsoptikern John Godoy. Idén är att samla in begagnade glasögon för att sedan dela ut dem till behövande världen över. Runt 200 000 människor har fått hjälp under sammanlagt 169 resor till fattiga länder, främst i Latinamerika men numera också i Afrika och Asien.
– Det känns oerhört meningsfullt och tillfredsställande. Glasögonen förändrar folks liv. Unga kan börja studera, tanterna brodera, gubbarna snickra – eller vad de nu gör. Att kunna se ordentligt är så oerhört betydelsefullt, säger Eva Bendz.
Eva har just kommit hem från Vision For Alls första resa till Nepal, där hon var projektledare för en sju personer stark delegation. Tre av dem var optiker.
– Vi var i Kathmandus ytterområden och i två byar i östra Nepal. Många hade vandrat i timmar för att komma dit och det var långa köer på morgnarna. Vi samarbetade med en lokal organisation som hade spridit information om besöket på lokalradion och via högtalarbilar, berättar Eva.
Eva Bendz har många exempel på vad glasögonen kan betyda för mottagarna.
– En gång träffade jag en tolvåring som gått om första klass tre gånger och ansågs som dum i huvudet. Det handlade ju bara om att han såg så fruktansvärt dåligt.
Men alla är inte nöjda med sina nya glasögon. Det finns faktiskt de som vill fortsätta att se omvärlden suddigt.
– En gammal gumma kom och lämnade tillbaka glasögonen. Hon var arg. 'Mina barnbarn ser inte ut på det där viset', sade hon.
Vision For All gör ett tiotal resor om året och Eva är projektledare för en del av dem. Deltagarna betalar sin resa själva, ibland med hjälp av sponsorer de lyckas hitta.
– De lägger två veckor av sin semester och betalar 18 000–20 000 för att få arbeta från morgon till kväll. Det är solidariska människor som vill göra detta för dem som har det betydligt sämre ställt på andra håll i världen, säger Eva.
Men resorna ger också mycket tillbaka.
– Vi har alltid hemskt roligt. Vi reser långt utanför turistområdena, i småbyar där man nätt och jämnt har sett en utlänning. Det är en speciell upplevelse att resa på det sättet. Som projektledare ser jag också till att vi hinner med litet annat än att jobba – studiebesök, kanske museum eller bad i ett vattenfall.
Eva Bendz har ägnat en stor del av sitt liv åt att hjälpa andra. I många år arbetade hon som biståndsarbetare, framför allt i Latinamerika, innan hon landade i Linköping där hon mestadels arbetat som lärare i spanska. Hon kallar sig "ett barn av -68".
– Jag var i Paris i maj 1968 och hamnade mitt i tårgas och kravaller. Jag var med och ockuperade Sorbonne!
När Allende vann valet i Chile lockades Eva att åka dit. Hon engagerade sig i arbetet med att alfabetisera den fattiga befolkningen, fram till militärkuppen. Sedan blev det biståndsarbete i Bolivia, Nicaragua och El Salvador.
– Det är tillfredsställande att kunna göra något för andra. Vi har det så oerhört bra och det är så många som har det så oerhört dåligt.
Nu har Eva passerat 70-strecket, men jobbar både som reseledare för Albatros i Mellanamerika och ideellt med Vision For Alls resor. Däremellan hinner hon med egna resor – nästa blir till barn och barnbarn som flyttat till Nya Zeeland.
– Jag jobbar så länge jag har hälsan och tycker att det är roligt. Nu planerar jag redan för Vision For Alls andra resa till Nepal. Då ska vi upp i bergen till de områden som drabbades hårdast av jordbävningen 2015.
