I ladan hemma hos Marcus Oscarssons föräldrar, mellan Örtomta och Björsäter, umgicks de, men smidde också planer. Marcus och kompisen Daniel Brynte hade sammanstrålat några år tidigare när de jobbade i samma klädaffär. Ett stort gemensamt intresse var, och är, gamla motorcyklar.
Dagdrömmarna växte, tog form och resulterade i att de började designa smycken och kläder som de själva ville bära.
– Våra personliga behov styrde. Vi ville ha tunga smycken av bra kvalitet, som en del av vår personlighet, men utbudet för killar var smalt.
Arbetsnamnet var Jernhest, med lite anspelning på det amerikanske ironhorse. Eftersom Ä inte är någon bra bokstav på internet blev loggan Jernhest.
– Vi hittade en bra tillverkare i Kina. Smyckena görs i rostfritt stål med legering, så kallat kirurgiskt stål, som inte framkallar allergier. Dessutom är stål billigare än silver och prisnivån ut mot kund är viktig.
Vännerna åkte runt till tatuerare hyfsat nära Linköping och visade upp sina grejer. För att kolla intresset och få feedback.
Medan de brann för sitt nyfödda företag arbetade de på lager, med att köra truck.
Visst fanns tanken på att en dag kunna leva på företaget, men det var inte något huvudsakligt mål. Kreativiteten och lusten har alltid varit det primära i detta vid-sidan-om-arbete.
I slutet av 2013 blev det skarpt läge. En klädbutik ville bli återförsäljare (i dag är de 20 stycken), en webbshop startades och Jernhest krävde allt mer av killarnas engagemang. Vid sidan om hankade de sig fram på småjobb.
2015 hade företaget vuxit så pass mycket att det knappast kunde betraktas som en hobby. Daniel och Marcus började fokusera på logistiken och insåg att branschen jobbar med kollektionssläpp.
Smyckena och accessoarerna började få sällskap av egendesignade kläder, sådana som de själva behövde. T-shirts, handskar, kepsar, luvtröjor, skinnjackor, basebolljackor . . .
I dag omsätter Jernhest 1,5 miljon. Utan investerare har de lyckats växa med egna pengar. Om ett år kan nog en av dem leva på företaget, om två år kanske båda.
Nu skrivs ytterligare ett kapitel i ladugårdsdrömmarna. Den 3 juni öppnar en butik på Platensgatan 18. Just nu sliter de med att få allt på plats i lokalen.
Vad skiljer smyckesbärande kvinnor och män åt?
– Män är ofta smyckesovana och har lättast att vänja sig vid armband, eftersom de är vana att bära klocka. Ofta leder armbandet vidare till en ring och har man väl vant sig vid en ring brukar det bli fler, säger Daniel.
Får ni höra att er design är en smula . . . macho?
– Ja, men det är inget vi strävar efter. Det är bara en stil vi gillar, och själva är vi inte särskilt macho av oss. Vi vill signalera simpel elegans, bensindoftande kraftfullhet och en robust känsla.
Väggarna består av grovhuggna trälådor där varorna visas i olika sektioner. I ett av skyltfönstren ska det stå en motorcykel. Här ska lukta lite bensin, lite olja . . . men ändå vara ombonat och trevligt. Daniel och Marcus är numera trygga i sin stil och säkra på sin smak.
I lådorna högst upp mot taket, där ni ändå inte kan visa smycken, skulle ni kunna ha lite hängande, gröna växter!
– Eh . . . nja, det är tveksamt. Väldigt tveksamt faktiskt.