Det bästa under dagen tycker Miriam är luncherna. Då är det högt tempo och mycket att göra.
"På något sätt tror jag att jag gillar stressade situationer, för min favorittid är ju lunchruscherna. Jag får någon kick av det tror jag.”
– Vill du ha lite vatten?
Det är kafébiträdet Miriam Löf som frågar. Med henne bakom kassan är det alltid full fart.
– När jag öppnar dörrarna är det alltid folk här som står och väntar och det är väldigt trevligt. Jag älskar att jobba på morgnarna. Det är väldigt lugnt och skönt och folk är på lite myshumör.
Miriam är 29 år och har jobbat på Babettes sedan oktober 2021.
– Jag har oftast öppningspass. Det första jag gör är alltid att sätta på kaffe. Sen hämtar jag allt från bageriet och tar upp det, ser till att det ser fint ut och så i kaféet. Om jag hinner tar jag en kopp kaffe också, säger hon skrattandes.
Tidigare var hon anställd på Dahlbergs Café i Gamla Linköping, där hon var under fem års tid.
– Jag kände att jag behövde miljöombyte. Jag har alltid gillat Babettes och tyckt att de som jobbar här är så trevliga. Det är en speciell känsla när man går in här. Dessutom har de väldigt fint fika och det lockade mig.
När Miriam tog studenten behövde hon en paus från skolan. Då tog hon sitt pick och pack och flyttade till Oslo för att jobba och tjäna pengar.
– Jag jobbade där i över ett år i en kaffe- och tebutik. Sen åkte jag ut och reste i typ sju månader i Asien. Det blev den här klassiska backpackingen. Efter det åkte jag tillbaks till Norge i ett halvår till ungefär, just för att det var så himla bra lön där.
Nu bor hon i Linköping igen efter ett par år på resande fot. Jobbet på Babettes trivs hon väldigt bra med. Miriam gillar särskilt mycket sina kollegor.
– Jag har varit väldigt mycket ledig nu i sommar och då har jag verkligen saknat det. Det är flera av mina kollegor här jag träffar fem dagar i veckan, mer än jag träffar min familj. Det blir en rutin att man träffar varandra varje dag och får en väldigt nära relation.
Med ett leende på läpparna pratar kafébiträdet Miriam Löf med kunderna som kommer in och ska fika.
"Vi har många stammisar som kommer hit varje dag och köper samma sak. Och det är väldigt härligt tycker jag.”
Att Miriam är en servicemänniska går inte att ta miste på. Med ett leende på läpparna pratar hon glatt med kunderna och tar hand om deras minsta behov. Även om hon jobbar mycket i kassan, har Miriam den senaste tiden fått mer ansvar för kaféets beställningar.
– Jag gillar att hålla koll på beställningarna – vad behöver vi beställa in, hur ser det ut i förråden, behöver jag organisera. Det tycker jag är väldigt kul. Och sån är jag som person också. Jag älskar listor och att ha ordning.
När hon inte jobbar tycker Miriam mycket om att resa. Särskilt till favoritlandet Indien.
"Jag älskar Indien! Min mamma och pappa var där mycket på 80-talet och reste och vi hade pratat om det sedan jag var liten att vi skulle åka dit någon gång. Så 2011 åkte jag, min brorsa och mamma till Indien och jag blev kär i landet."
När Miriam inte jobbar gillar hon att umgås med vänner och familj, eller vara ute i skogen och plocka bär och svamp. Dessutom läser hon en hel del. Men framför allt gillar hon att resa.
– Indien är mitt favoritresemål. Där har jag varit fyra gånger.
Varför just Indien?
– Jag älskar Indien! Min mamma och pappa var där mycket på 80-talet och reste och vi hade pratat om det sedan jag var liten att vi skulle åka dit någon gång. Så 2011 åkte jag, min brorsa och mamma till Indien och jag blev kär i landet.
Tanken på att starta eget kafé har funnits där. Men Miriam tror också att många har en romantiserad bild av yrket.
“Många tror nog att det skulle vara så mysigt att starta eget kafé. Men vad jag kan se är det tufft. Jag tror verkligen man måste älska att driva kafé, att det är ens passion i livet. Annars tror jag inte det går."
Efter många år inom branschen är det många som har tyckt att Miriam borde starta eget kafé.
– Tanken har ju slagit mig såklart, för det är mysigt. Att skapa sitt eget kafé och få välja vad man vill sälja och hitta något roligt koncept. Men jag har också sett att det är tufft och kräver mycket av en. Jag tror verkligen att man måste älska att driva kafé, att det är ens passion i livet. Annars tror jag inte det går.
Snart lämnar Miriam jobbet på kafé för studierna i höst. Hon ser fram emot miljöombytet, men kommer alltid att se på Babettes som hennes andra hem.
"Jag tror att jag alltid kommer känna mig hemma när jag kommer hit. Det känns skönt att kunna gå till ett ställe som jag har mått så bra på."
Något eget kafé blir det alltså inte. Snart är det dags för Miriam att istället blicka framåt, när hon efter sommaren lämnar Babettes för studentlivet. Men var det blir exakt vet hon inte vid intervjutillfället.
– Jag har sökt beteendevetenskapliga linjen här i Linköping och den har jag kommit in på. Sen har jag sökt sociologiprogrammet i Växjö där jag just nu är reserv, precis som i Stockholm där jag har sökt personalvetare med inriktning sociologi. Egentligen är det lite konstigt att jag har sökt tre olika utbildningar i tre olika städer, jag vet inte om det kanske visar min personlighet lite.
För Miriam är det fortfarande inte självklart vad hon vill jobba med i framtiden. Det enda hon vet är att hon vill jobba med människor.
– Jag har pendlat mycket fram och tillbaka med vad jag vill bli. Men att jobba med människor och att hjälpa människor känner jag är något för mig och då är det de linjerna som gäller.
Åren på kafé har dock varit lärorika för Miriam.
– Det har ju verkligen visat att jag fungerar med människor och att jag kan jobba i lag. Jag har också märkt att jag gillar att ha lite mer ansvar. Du är aldrig själv här och jag trivs med det.
