Unghästar har blivit modellen för 25-åriga Ina Knutsson som tillhandahåller träning på alla nivåer för både häst och ryttare. Både hopp- och markarbetsträning. Men hon har förekommit flitigt i tävlingssammanhang i höga klasser. För några år sedan hoppade hon 1,50 med Agamemnon och hon har ridit flera hästar i 1,40-klasser och uppåt. Senast var det på Inca vi kunde se henne.
– Det var väldigt kul det också. Att ligga ute och tävla och resa Sverige runt och vara med på olika meeting. Men som jag tycker nu så är det med motiverande att utbilda unghästar.
Varför?
– Det är så kul att se dem utvecklas hela tiden i arbetet hemma. Det är det här jag brinner för. Det är det här som är charmen. Lika kul är det att se dem tävla i unghästklasser och se hur olika individer de är. Någon är lite spänd när den kommer ut på tävling, en annan lite vild. Det är spännande att se deras framsteg.
Ina bor sedan januari inne i Linköpings city. Men...
– Jag längtar ut på landet igen. Gärna i närheten av Linghem.
Och nära Åkerstorp, kanske? Det är där hon har de hästar hon sköter om och tränar. Hemma hos föräldrarna på Mossebo.
– Om tio år bor jag nog landet och har ett eget litet stall. Jag hoppas och drömmer om att rida 1,40, kanske 1,50 med min egen häst Corina då. Det vore en dröm. Och hon ska inte säljas.
Corina är bara ett år än och yngst bland hästarna på Mossebo.
– Vi har bara 4- och 5-åringar nu och får jobba mot årgångschampionat i år. I augusti är det dessutom Champion of the youngsters på Grevagården i Skövde. Drömmar och mål om unghäst-VM har man väl. Det är ju inget jag skulle tacka nej till i alla fall.
Men vägen dit är lång och mycket kan hända.
Egna uppfödningen Turina rastas lite medan Ryktbart är på besök och får beta grönt gräs. Lite skillnad mot de torra vinterhagarna.
– Det är för tidigt att säga om det kan bli något bra av henne. Hon är bara tre. Men hon visar god förmåga och är väldigt smidig. Det vi ser i dag lovar gott än så länge, säger Ina.
Ina har mycket elevträning och åker runt till flera gårdar och ridhus för utbildningar. Hon har också kundhästar.
– Jag hade fyra stycken i somras, nu har jag två. Ägarna kanske hör av sig till mig för att de vill att jag ska utbilda hästen för att bli en bra hopphäst. Det blir ett långsiktigt arbete med en sådan häst. Ge hästen rutiner, helt enkelt.
En sådan häst är femåriga Miramar (ägd av Sara Lönn, Åtvidaberg).
– Andra kundhästar kanske lämnas till mig för att de ska säljas. Då gäller det att visa resultat med hästen på tävling och det är upp till mig att sköta alla kundkontakter, lägga upp annonser, visa hästen för försäljning.
Ina jobbar halvtid med ekonomi på Linköpings stadsmission. Ett måste för den egna ekonomin, kanske?
– Nej, jag skulle klara mig på hästarna. Men det är så slitsamt för min kropp.
Hur började din ridbana?
– Jag fick min första ponny när jag var sex år. En envis b-ponny som jag ramlade av många gånger.
Så småningom fick Ina en c-ponny (Carpe Diem) och red Medelsvår B. Snäppet upp till Medelsvår A blev dock för stort. Även på d-ponny red hon Medelsvår B.
– Men då började jag redan rida stor häst. Jag var 14 år när vi köpte Rozina som läromästare, hon är 24 nu. På henne jag fick rutiner på lite större tävlingar.
Säg något du blir glad av:
– När unghästarna gör framsteg. När man får feedback av ridelever. Och frukost på sängen.
Hörde du det, Henrik?