Världsmusik
Egen utgivning
Det här albumet med sina fem spår är en imponerande satsning av Linköpingsprofilen Ashoo. Här hörs flera ekon av den kulturmix han växte upp med i Iran: afrikanska, orientaliska och indiska inslag. Frågan är om här inte finns några latinostänk också, särskilt i de två första låtarna.
Sångerna är ganska olika sinsemellan, här finns fart och feststämning vid sidan av meditativa och återhållsamma tongångar. Men i varje enskild sång kan jag sakna varierande inslag, något som bryter av, griper tag, höjer koncentrationen och skapar en intressant form. I stället är det gott om fraser som envist upprepas.
Men engagemanget i texter och framförande behöver man inte tveka om, även om ens persiska är lite rostig. Och Ashoo har dessutom sett till att texterna finns på engelska i det stilfulla medföljande häftet.
Instrumentariet är annorlunda och spännande: tuba, trumpet, trombon, klarinett, sax, dragspel, fiol, vina… De mestadels svenskklingande namnen på medverkande musiker är obekanta för mig, och det är fascinerande och vackert att Ashoo lyckats samla dem och få dem att åstadkomma något som låter så övertygat gränsöverskridande.
Bästa spår: ”Mandela”.