Det var mejerskan Kristina Löfgren på Bjärka-Säby gårdsmejeri som på 1880-talet skapade urtypen till den svenska herrgårdsosten. Det slår Jan-Öjvind Swahn fast i "Gastronomisk kalender 2005" (Prisma).
I och för sig var det en skåning, greve Eric Ruuth på Marsvinsholm, som tog första initiativet. Han inkallade 1786 en schweizisk ostmästare som skulle förestå godsets mejeri och där starta försök att tillverka schweizer-ost. Den "ruuthska" osten blev ganska läderartad och krävde lång mognadstid men inte desto mindre mycket populär och många herrgårds-ysterier försökte använda metoden. Kristina Löfgren hade lärt sig den "ruuthska" metoden och förfinade den på Bjärka-Säby, där hon anställdes som mejerska 1882. Hon blev framgångsrik. Bjärka-Säbyosten utnämndes vid en av de första ostutställningarna i landet till "nationell typost" och fick namnet "Svensk herrgårdsost".
Det handlar mycket om ost och annat livets överflöd i "Gastronomisk kalender", men också om dess motsats! Stefan Rössner skriver om "Tv -- ett utmärkt gödningsmedel" och konstaterar att flitiga tv-tittare väger mera än de som inte ser på tv. Och Linköpingsbiskopen Martin Lind -- ledamot nummer 5 i Gastronomiska akademien -- skriver ett kapitel med temat "Kyrkan är som en gås". Det handlar om den heliga Birgitta och maten. Martin Lind visar där att maten och det kroppsliga är flitigt förekommande i Birgittas liknelser även om hon där också uppmanar till måttlighet och återhållsamhet. Den goda maten är en gåva från Gud och hon tvekar därför inte att använda hela skafferiets innehåll för att beskriva sin kärlek och sin tro, skriver Martin Lind. Det yttre och det kroppsliga, får hos Birgitta symbolisera det inre, andliga.