A beautiful mind
Regi: Ron Howard
I rollerna: Russel Crowe, Jennifer Connelly, Ed Harris
Manus: Akiwa Goldsman
Land: USA
Speltid: 2 tim 15 min
Censur: 11 år
Filmstaden i Linköping
MAN BRUKAR säga att det är en tunn linje mellan genialitet och galenskap. Matematikern John Forbes Nash är ett exempel på det. I slutet av 40-talet konstruerade han en banbrytande spelteori som nästan 50 år senare resulterade i att han fick Nobelpriset. Under dessa 50 år var han aldrig en aktiv del av den intellektuella eliten utan brottades med sin egen schizofreni och vanföreställningar. Det är ett intressant livsöde som är lockande att filmatisera.
Det är också det som regissören Ron Howard har gjort med "A beautiful mind". Han är en kompetent regissör som ligger bakom filmer som "Apollo 13" och "Ed TV". Även "A beautiful mind" är kompetent och tillfredsställande, men den känns ofullständig. Howard lyckas inte ge berättelsen ett extra lyft och framför allt förlorar han sig in i sentimentala överdrifter.
Värst är det i slutet. Howard konstruerar en vacker avslutningsscen med alla rätta ingredienser, men är tydligen inte nöjd med det. Ungefär som actionfilmer, som aldrig tar slut utan att skurken återupplivas åtminstone tre gånger, verkar han tro att sentimentala dramer behöver åtminstone fyra avslut. Till sist orkar inte ens den mest inbitne melodram-fanatiker att bry sig.
Problemet med den avslutande delen härrör egentligen från filmens tidigare missar. Filmen är helt fokuserad på Nash och undviker allt för många intressanta sidospår. Även om det är smart att undvika att vältra sig i matematiska trollkonster känns Nashs gärningar förbisedda.
Än mer förbisedd är hans familj. För det är där som de intressanta frågorna finns. Hur är det egentligen att vara gift med en schizofren man och framför allt, hur är det att växa upp med en geniförklarad pappa förlorad i en annan värld? Nu är Nash son i stort sett osynlig och hans hustrus kamp är åsidosatt.
Det är de sakerna som borde fått en upplösning i de sentimentala sluten, men eftersom allt för liten tid investerats i dessa ämnen blir behållningen ofullständig.
Ändå, trots alla dessa brister, är "A beautiful mind" underhållande. Mycket beroende på små juveler till scener där filmens övriga brister är som bortblåst och där huvudrollsinnehavarnas starka prestationer kommer till sin fulla rätt. Det händer vanligtvis när Russell Crowe och Jennifer Connelly verkligen får tid att agera vardagsliv. Då förstår man verkligen deras Oscarsnomineringar. Crowe befäster sin ställning i Hollywood, men Connellys nominering är en riktig glad nyhet. Efter väl valda insatser i olika independentprojekt, exempelvis förra årets starka "Requiem for a dream", är hon värd uppmärksamheten.