The mother
Regi: Roger Michell
Manus: Hanif Kureishi
I rollerna: Anne Reid, Anna Wilson-Jones, Daniel Craig
Land: Storbritannien
Speltid: 1 tim 52 min
Censur: 11 år
Royal i Linköping
ETT ÄLDRE PAR besöker sina vuxna barn i London. Barnen har fullt upp med sina egna liv och blir lika glada av föräldrarnas besök som om de fått en oönskad kull kattungar.
Och så: Det hemska ögonblicket när man inser att ens föräldrar börjar bli riktigt gamla. Och så: Döden, alltid lika oväntad. Sonens sorgearbete går ut på att låta mobilen ringa några extra gånger innan han svarar, dottern hanterar sin saknad genom att fundera ett varv till på om hon ska dumpa sin älskare.
Och mamman, änkan: "Var inte besvärlig nu, mamma", säger sonen. "Varför skulle jag inte vara besvärlig?"
Brittiska "The mother" är en stillsam, gråsprängd berättelse med paralleller både till Mike Leighs diskbänksdramer och Lars Molins tv-serie "Den tatuerade änkan". Berättelsen liksom smyger sig fram i takt med att modern, spelad av en magnifik Anne Reid, mer och mer hittar en alldeles egen väg ut ur både sorgen och ett helt livs förlamning. Eller, som hon själv sammanfattar sin levnad: "Jag ville inte göra någon upprörd."
Regissören Roger Michell gjorde tidigare "Notting Hill" och "Changing lanes". Nu har han kört ur mittfåran och lagt sig i den allra långsammaste filen. Den leder till ett område där mycket få filmer utspelas, en plats där äldre kvinnor kan återupptäcka en sexualitet de trodde var död -- och där de inte skäms för att rikta den mot betydligt yngre män.
"The mother" är inget filmiskt mästerverk. Däremot kan jag faktiskt tänka mig att den kan förändra människors liv. (TT Spektra)