Den siste samurajen
Regi: Edward Zwick
Manus: John Logan, Marshall Hersovitz och Edward Zwick
I rollerna: Tom Cruise, Ken Watanabe, Timothy Spell, Billy Connolly, Tony Goldwin, Hiroyuki Sanada, Koyuki
Land: USA/Japan
Speltid: 2 tim 43 min
Filmstaden i Linköping, Royal i Motala
KUROSAWA möter Kevin Costner, eller "Ran" vs "Dansar med vargar". "Den siste samurajen" är ett ojämnt men bildskönt äventyr med respekt för urgamla japanska seder, även om Hollywood vinner till sist.
Den nedsupne föredettingen kapten Nathan Algren (Tom Cruise) får en sista chans: han ska hjälpa till att modernisera den japanska armén. Själv har han redan varit med vid Gettysburg (USA:s Gestilren som Jan Guillou skulle säga) och Little Big Horn (är det Poltava som kommer närmast?) samt motvilligt massakrerat cheyenner, något han har mardrömmar om.
Alltså en klassiskt tragisk hjälte som dock lever upp när han tillfångatas av de upproriska samurajerna. Hos dem får han lära sig "samurajens väg", eller bushido. Det högsta man kan nå i detta futtiga jordeliv är att få dö i strid samtidigt som man ser körsbärsträden slå ut i blom. Åtminstone måste man behärska teceremonin lika bra som svärdet.
Filmen förhärligar samurajlivet så att man utan vidare glömmer att de representerade ett hårt klassamhälle med ringa erkänsla för de lägsta, ett land där svärdet regerat i århundraden. Men visst finns det mycket som tilltalar och fascinerar i den kulturen.
Kanske är det så att vi måste ha en -- fiktiv -- västerländsk hjälte för att ta till oss en främmande kultur. Än mer så när han dessutom verkar vara svensk av namnet att döma.
Den obestridlige mästaren att skildra samurajer var annars Akiro Kurosawa. Något som närmar sig hans filmer finns inte här.
Men det blir en hygglig om än lite trög äventyrsfilm med storslagna bildscenerier och magnifika stridsscener, storskaliga eller man mot man. Självklart lär sig Algren snabbt att strida lika bra som en krigare som tränat hela livet. Det finns annat också som närmar sig det parodiska, men det är ju mest en romantisk saga.
Den period under andra halvan av 1800-talet när Japan öppnade sina gränser och började moderniseringen är fascinerande, som alla brytningsperioder. Sedan är det en annan sak att detta var starten på den imperialistiska eran i landets historia, en era som skulle innefatta folkmord och sluta med en atombomb. Någon större historisk bakgrund vilar dock inte filmen på.
Nåväl, Tom Cruise lyckas vara den hjälte han vill vara i filmen. Regissören Edward Zwick lyckas likaså med att göra en film han kunnat visa för trupperna innan de gick in i Irak. Den är lite väl vålds- och krigsförhärligande. En eloge dock för att Zwick behållit japanskan mycket mer än vad som är brukligt i amerikansk film.