Det är några av ingredienserna i årets utgåva, den 38:e, av Mjölbys hembygdsföreningars årsbok.
Det finns inte mindre än 13 hembygdsföreningar i kommunen och tillsammans bildar de ett hembygdsråd som varje år ställer samman en bok – eller snarare ett häfte.
I år innehåller den tolv berättelser av skiftande längd och vetenskaplig nivå, och med ett brett spektrum av ämnen, men som alla berör historiska företeelser i kommunen.
Allra mest spännande läsning är kanske beskrivningen av den från början profana kalk som av speciella anledningar hamnade i kyrkans ägo i Skänninge. Den fanns kvar i Vårfrukyrkan i 300 år, innan den såldes till kronan för drygt 48 riksdaler, troligen en ansenlig summa 1853.
Spångsholms bruk är inte riktigt så gammalt, även om det troligen funnits en eller flera kvarnar på platsen långt innan fabrikör Stenman köpte holmen som det ledde en spång till. Han började tillverka spik och tråd där strax före förrförra sekelskiftet. Som mest jobbade 275 personer på bruket och egnahemssamhället växte och hyreshus byggdes i närliggande Svås. Bruket är nedlagt, men i dess lokaler pågår i dag en mängd olika aktiviteter.
I ett tredje kapitel berättas om upptäcktsresanden och Kontikifararen Bengt Danielsson vars far föddes i Östra Tollstad, där Bengts familjegrav nu finns. I ytterligare en text får vi veta om hur en torpinventering slutade med att en helt annan slags rest märktes ut, men trots att den är betydligt nyare än de flesta torpgrunder har den ändå fallit i historiens övervuxna glömska – tills nu.