Eight legged freaks
Regi: Ellory Elkayem
Manus: Ellory Elkayem och Jesse Alexander
I rollerna: David Arquette, Scarlett Johansson, Kari Wuhrer
Land: USA
Speltid: 1 tim 39 min
Censur: 11 år
Filmstaden i Linköping
DET SPELAR ingen roll om man förser spindlar med skojiga ljudeffekter. De är äckliga ändå. Är de sedan stora, kommer i massarméer och äter människor genom att spruta in en vätska i kroppen som förvandlar innanmätet till en dryck att sörpla i sig så har jag svårt att skratta. Och då är jag ändå inte någon riktig spindelfobiker.
Här har regissören tillsammans med producentteamet bakom "Independence day" och "Godzilla" försökt blåsa liv i den gamla monsterfilmsgenren från 50-talet, fast med dagens specialeffekter.
I en amerikansk småstad samlar en konstig gubbe på olika sorters spindlar. Spindlarna lyckas givetvis ta sig ur sina terrarier, har ihjäl husse och får strax i sig giftigt miljöavfall. Inom loppet av någon dag har de förvandlats till jättespindlar som hotar att ta över staden.
På motståndarsidan finns en snygg, kvinnlig sheriff, en paranoid kortvågsradiopratare och en hemvändande son till stadens bortgångne gruvägare. Den snygga sheriffen har en lillgammal, vältalig Harry Potter-typ till son som vet allt om spindlar, vilket gör honom till något av en hjälte i slutänden.
Kruxet med att göra nåt nytt i den här genren är att vi numera skrattar åt 50-talsfilmerna. Det är snarare skojigt än otäckt med dreglande monster. Och efter ett antal parodier i genren är det faktiskt knappast kul heller.
Men filmteamet har lyckats ganska bra med att undvika att göra trams av det hela, även om här som sagt finns fåniga ljudeffekter och några löjliga scener.
Spindlarna ser otrevligt verkliga ut. Det rasslar och prasslar och man vrider ofrivilligt på sig i biostolen. Mer än en gång uttrycker jag högt saker som "gählgh", för självklart rinner det grönt klet ur spindlarna när de blir skadade.
Förutom den präktige Harry Potter-ungen, så gör skådespelarna habila insatser utan att någon höjer sig över de andra. Lite extra kul är det att se Scarlett Johansson från "Ghostworld", som småtjurig tonåring här igen.
Samtidigt så är det ju så lätt att väcka starka känslor med hjälp av just spindlar och jag vet inte vad man ska med den här filmen till egentligen. Mer än att bli skrämd och äcklad ett litet tag.
Det kittlar faktiskt fortfarande i nacken.