Gosskören Coro Netto
Det är måndagkväll i Domkyrkans församlingshem och det är körövning för Coro Netto som är en del av Linköpings gosskör. Linnar och Alfred har smugit ifrån övningen en stund för att berätta om kören och musiken som är deras stora gemensamma intresse.
Alfred går andra året på Musikprogrammet på de Geer i Norrköping, med slagverk som huvudinstrument.
– Att jag hittade till Gosskören är en ganska konstig historia. Pappa misstolkade inbjudan som skickades hem i brevlådan och trodde att det var en prova på-dag för att testa gosskör, men när vi kom visade det sig att det var antagningsprovet. Jag var 10 år då och har hållit på med musik sen dess. Att jag fick upp ögonen för körandet är till stor del gosskörens förtjänst.
– Min mamma drog med mig till S:t Hans barnkör när jag var 5–6 år, berättar Linnar, som går i sista året i Folkungaskolans musikklass. Han spelar även orgel i kyrkans musikskola, fiol på Kulturskolan och ”fuskar” en del på andra instrument.
Han fortsätter:
– Mamma tyckte att jag skulle sjunga och jag tyckte att det var ganska kul. När jag var 8 år så började jag i Gosskören. Först kommer man till Aspiranterna där får man lära sig grunderna. Nästa steg är Diskanterna och där behöver man vara lite mer fokuserad. Det är då man börjar med att läsa noter. När man kommer i målbrotten så får man börja i Coro Netto som är manskören.
Vill du veta mer om kören? Klicka här!
– Det finns även en målbrottskör där man får känna in sin nya röst och lära sig hur man hanterar den. I Coro Netto är det väldigt seriöst. Alla tar det på allvar och det ger resultat. Så vi är riktigt duktiga om man får säga så, säger Alfred.
Linnar fyller i:
– Det går ju att börja även när man är 14 år. Har man inte någon annan musikalisk bakgrund så kan det vara lite svårt i början att hänga med i teorin, men man går ju här för att lära sig. Det är inte kört om man inte börjar redan när man är åtta år.
Vartannat år åker de på körresor utomlands och har varit i Danmark, Tyskland och Polen.
– Då får vi sjunga i kyrkor med körer från det landet. Musiken knyter oss samman. När vi skulle till Polen så sjöng vi på polska. Som tur var så hade vi en i kören som var från Polen som kunde lära oss rätt uttal, berättar Alfred.
– Sen åker vi till Rättvik vartannat år och då kommer det körer från andra länder. Sist var det med en kör från Filippinerna, säger Linnar.
Ibland sjunger de även tillsammans med tjejerna i Exaudi.
– När vi sjunger tillsammans så blir vi Linköpings ungdomskör. Det blir en annan klang när det är både tjejer och killar med, berättar Alfred.
Kören har en stor variation på låtar eftersom de sjunger under hela året och vid alla högtiderna. Nu har de precis gjort klart jullåtarna och snart är det dags för vårsånger.
– Vi gjorde ett Requiem i höstas, det var ett stort verk med många körer och röster, säger Alfred och Linnar fyller i:
– Ibland är det klassiska stycken och ibland är det lite skumma stycken. Vi har försökt oss på ett stycke utan noter. Det ser ut som ett system och så är det ritat linjer som visar om man ska upp eller ner i tonhöjd. Om man skulle sjunga starkare eller svagare och ibland så skulle man skrika. Det var konstigt och lite svårt, men kul.
Alfred fortsätter:
– Lovisa som är vår körledare är helt otrolig. Hon har en sån bra pedagogik, det är väldigt lätt att lära sig. All teori och musiklära som jag fått med mig är till stor del hennes förtjänst.
– Det finns många engagerade föräldrar också som hjälper till innan konserter. De håller koll på alla och säger: Gå på toa. Ät en macka. Få på er kåporna. Snart börjar det. De blir föräldrar till hela kören så vi är tacksamma för att de finns och hjälper och stöttar oss, säger Linnar.
Alfred avslutar:
– Man får växa efterhand och ta mer ansvar för sitt eget musicerande, men även att vi äldre tar hand om de yngre, håller i lekar och ser till att de mår bra och ser till att de fokuserar på lärandet. Det är en sån gemenskap med alla killarna. Vi kommer från hela stan, men vi gillar samma sak – att få sjunga och ha en bra gemenskap. Det är gött häng, helt enkelt!
Text & foto: Royne Mercurio