I förra Motion och hälsa skrev jag om att eleverna på Birgittaskolan i Linköping får prova qigong på skoltid. Dessutom hade jag en krönika om hur stressande allt kring mindfulness och medveten närvaro kan kännas. I alla fall för mig. När jag visualiserar hur jag sitter i mjuka byxor, i yogaställning och lyssnar på en lugn röst och avslappnande musik ser jag, hur gärna jag än vill undvika det, också att jag trummar med fingrarna i golvet och tänker på allt jag ska göra sen. När jag har slappnat av färdigt.
Det visar sig att ni är flera där ute som känner igen er.
Tack för kommentarer och svar. Och inte minst för tips. En läsare skrev om Åsa Kadowaki, psykiater, läkare och KBT-terapeut, och den fina hjälp hon har fått av hennes terapi.
”Åsa kan allt om att få till en vardag som är toppen”, skrev läsaren i sitt mejl.
Jag bokade en intervju med Åsa och på något sätt kände jag hur axlarna sjönk så fort jag kom in i hennes rum på Valla vårdcentral.
Jag kände mig omhändertagen, trots att jag på intet sätt var där för att få en diagnos utan bara för att prata en stund och få underlag till den här artikeln.
Det är förstås en egenskap som många terapeuter har. I deras stol är man sedd och hörd. Det kan räcka långt.
Att känna stress eller att vardagen många gånger kan vara nära nog övermäktig är väldigt sällan förknippat med en psykisk sjukdom, förklarar Åsa.
– När en person har sökt min hjälp och kommer hit börjar jag alltid med att ta reda på vad som är ”det egentliga problemet”. Ibland uppfyller patienten kriterierna för en psykiatrisk diagnos. Ofta mår man som man gör i förhållande till hur man lever. Jag ber patienten berätta och under tiden iakttar jag hans eller hennes reaktioner. För det mesta glimmar ögonen till någon gång under samtalet och då vet jag att det finns saker som den här personen uppskattar och tycker om. Den känslan ska man överföra till andra situationer i vardagen, säger Åsa.
Hon ritar och förklarar på två A4-papper. Benar ut med ord, pilar och symboler. Jag får klart för mig att mycket handlar om att inte kämpa emot.
– Vi ska inte göra oss av med förmågan att känna stress, det är en överlevnadsfunktion, säger Åsa. Det är när man är rädd för att känna stress som det blir fel. Istället ska man fokusera på att känna saker i nuet. Många tror att vi tränar mindfulness för att må bra, men i själva verket är det för att lära oss att styra vår uppmärksamhet.
Allt för mycket i samhället handlar om att undvika saker. Vi ska undvika att vara stressade, undvika att komma försent, undvika att jobba för mycket...
– Det här gör att all vår uppmärksamhet riktas just mot saker vi vill undvika, vilket i sin tur gör att vi bara får fler sådana upplevelser, förklarar Åsa.
Så vad göra?
Fundera på vad som är viktigt för dig. Inte vad du bör göra eller vad andra tycker att du ska göra. Träna på att observera din omgivning. Notera, lägg märke till vad som finns omkring dig. Beskriv utan att sätta etikett eller sortera i fack om bra eller dåligt. Vad känner du? Och ser, smakar, doftar, hör? Delta, var i nuet. Gör en sak i taget. Läs när du läser, diska när du diskar.
– Välj avslappningsmetod som passar dig, säger Åsa. Det kan vara en lunchpromenad, en stunds yoga, eller kanske bara att sitta och titta på höstlöv en stund. Det viktiga är att man tränar på medveten närvaro hela tiden, inte bara som ett träningspass i veckan eller under besöket hos terapeuten.
Med mycket övning lär man sig att styra sin uppmärksamhet. När tankar som man inte vill ha försöker ta över så notera att de finns, men fortsätt med det du höll på med.
– Till slut närmar man sig en plats där man vill vara, där man känner sig glad och nöjd, säger Åsa.
Kan alla lära sig?
– Alla är inte beredda att träna så mycket. Jag möter patienter som allt faller på plats för på kort tid och andra som jag vet skulle vilja säga till mig; ”jävla kärring du har inte lyssnat.”
Åsa tycker dessutom att en stunds mindfulness är på plats i skolan.
– Fem minuter varje morgon då fröken ser varje unge. Välkommen till skolan, känn fötterna mot golvet. Nu börjar vi dagen.
Så svaret på frågan...?
– Är ja. Alla kan lära sig. Därför att medveten närvaro är att vara människa.